Lelionaz Kennel Leonberger










Ur LB-Nytt 3 -98
Utställningen höll på att sluta med en katastrof!!!


Hur snabbt kan inte lyckan förvandlas till värsta mardrömmen. Jag får fortfarande en stor klump i magen och jag ryser när jag tänker på vad som kunde ha hänt...

Det var söndag och vi var på utställning uppe i Piteå. Rubus hade blivit Bästa Veteran och allt var frid och fröjd.Vi gick omkring på utställningsområdet i det vackra vädret och väntade på att få gå in i stora finalringen.

Då fick Rubus plötsligt ont i magen. Han försökte kräkas - men det kom ingenting. Jag trodde först att det berodde på att han inte hade ätit något på hela dagen (Poni, "hans tjej" var i höglöp). Han försökte kräkas gång på gång, men fick inte upp någonting, och jag såg att hela kroppen hans vreds som i kramp. Min första tanke när jag såg på honom var: - Magomvridning! Men så tänkte jag att: - Nej, magomvridning får dom ju när dom ätit och sedan går ut och leker/motionerar. Han har ju inte ätit på hela dagen och så har vi ju bara gått omkring här i sakta mak. Så magomvridning kan det inte vara.

Men när jag såg hur hans kropp vreds i kramp när han försökte kräkas blev jag ändå jätteorolig och sprang bort till sekretariatet och hittade turligt nog veterinären där med en gång. Han kände och klämde på Rubus och sa sedan att han verkade ha gas i magen men att vi skulle avvakta och se om han blev bättre. Jag skulle röra på honom - låta honom gå omkring och se om han kunde rapa eller prutta.
Utställningsgänget
Här sitter vi i godan ro och väntar på finalen tillsammans med dom andra lejonen. En timme senare var Rubus dödssjuk!

På fotot längst fram: Rubus och Bell (som tog cert båda dagarna i Piteå och därmed blev champion - GRATTIS!). Bakom Häxan och Bagheera och "i kulisserna" Nothing in Common, Raham, Fanny, Obless, Ossie och Färgarhustrun.
Vi gick och gick, och jag såg hur ont han hade och hur orolig han var. Han ville varken ligga, sitta, stå, gå eller göra någonting. Och inte kom det någon rap eller prutt heller. Så efter en timme när han bara fick mer och mer ont och magen dessutom började svälla upp så tog jag kontakt med veterinären igen och då sa han: - Det här ser inte bra ut - vi måste snabbt få in honom till kliniken!

Så det var bara att slänga in hund och grejer i bilen och fara i ilfart till djursjukhuset i Öjebyn med honom. (Tack Karin för att du följde med och visade vägen. I mitt förvirrade tillstånd hade jag aldrig tagit mig dit själv).

Veterinären på kliniken röntgade honom och plåtarna visade att magen hade vridit sig och att den var stor som en jätteballong av all gas (det var alltså en magomvridning trots allt). De gav honom sedan lugnande och stack ner en tjock slang i magen (via munnen) för att tömma ut all gas och mat - och då var den värsta krisen över. Fy så hemskt det var!

Sedan fick jag lämna honom där på sjukhuset för övervakning och han fick ligga med dropp i tre dygn innan dom opererade honom. Dom syr fast magsäcken eftersom risken annars är så väldigt stor att den vrider sig igen. Men operationen gick jättebra och magsäcken, mjälten och alla andra organ hade sett fina ut - inga inre skador. Tack och lov att min älskade "gamling" är i så bra kondition!

Rubus opererad På fredag eftermiddag fick jag äntligen hämta hem honom! Lyckotårar rann på min kind och Rubus hoppade och skuttade av glädje (trots snittet på magen som gick från bröstkorgen ända ner till snoppen).

Dom närmaste veckorna efter operationen fick han bara äta 1 dl foder per mål (ca 5 gånger om dagen) samt bara dricka 2 dl vatten ungefär var 45:e minut. Dom första dagarna gick det väl bra. Men sedan, när han hämtat sig från operationen, var han så hungrig, så hungrig. Han tittade på mig med sina stora, bruna, vackra ögon när han i två tuggor ätit upp sin portion, och såg så ledsen och besviken ut över att jag var så fruktansvärt snål.

Nu (fyra veckor efteråt) mår i alla fall Rubus bra igen, men får fortfarande små portioner 5-6 gånger / dag och så får han inte dricka så stora mängder med vatten på en gång, utan jag försöker få honom att dricka fler gånger istället.

Vi missade finalen på utställningen. Men vad gör väl det. Min högt älskade vän mår bra igen - och det är värt tusen miljarder gånger mer än all världens framgångar i utställningsringen. Att jag och Rubus har ett mycket, mycket speciellt förhållande till varandra visar väl det faktum att på natten efter att jag lämnat Rubus på djursjukhuset, själv fick fara in på akuten med svåra magsmärtor. Jag blev inlagd och låg med dropp i två dagar. Snacka om sympatikänslor!
Lena & Rubus



Läs mer om magomvridning »


© Lena Lindgren lena@lelionaz.com