Lelionaz Kennel Leonberger










2013 | 2012 | 2011 | 2010 | 2009 | 2008 | 2007 | 2006

Blogg 2008


söndag, 28 december 2008   

Inga sorger

vilar på ens axlar om man är en cocker. No matter what!

Och kan man bli annat än glad när man har en sån underbar glad och sprallig liten tokfia?

Snacka om glädjespridare. Är så glad för min lilla Tina.

TokTina

TokTina

TokTina

TokTina


Och här ett litet tips på aktivering för era hundar.
Nåt att träna på tills nästa jul?



fredag, 26 december 2008   

Vad är det som händer egentligen?

Nä, nu vill jag inte vara med längre. I dag kom ytterligare ett sms med besked om att en hund som betyder mycket för mig har lämnat oss idag.

Vad är det som händer egentligen? Varför dör så många fina lejon som ligger mig varmt om hjärtat just nu? Det är vansinnigt :-(

Nu ska jag gå och tända ett ljus för hon som fick lämna oss för bara en stund sedan. Hon får ett eget ljus. Ett ljus vid sidan av de andra tre som redan står där vid min säng som jag kan ligga och titta på och minnas - med tårarna rinnande utmed mina kinder.

Varför?

Tänd ett ljus


Blizzmajazz Blizzardblues "Stina" 1998-04-26 -- 2008-12-26


Fina Stina

Stina som valp
Mitt första möte med Stina sommaren 1998


Stina var från Rubus sista kull. Nu finns inga av hans valpar kvar i livet längre. Känns vemodigt.

Fina Stina har nu återförenats med mamma Jazz och pappa Rubus.

Jazz och Rubus

STOR KRAM till matte Jenny - hon behöver det så väl just nu!



KOMMENTARER

Jenny:
Tack


Anne:
Ja, vad ska jag säga...orden blir så tomma när det är så mycket sorg. Hoppas nya året börjar bättre än detta slutat.


Jenny:
Jooo, det finns en valpis kvar - Ruby =) Men jag har tyvärr ingen kontakt med dom... Vet inte om dom har mail. Ska ta reda på det!


torsdag, 25 december 2008   

Ingen God Jul

Kan väl inte påstå att det blev någon särskilt God Jul i år.

Det började väl i och för sig ganska bra i går. Jag var så nöjd över snön och det fina vädret. Tog en riktig lång promenad runt sjön (ca 1 mil). Det var väldigt lite folk ute trots att det var så skönt väder - så det var härligt att bara kunna gå och filosofera och tänka och ventilera tankarna. Det var förstås tankarna på Panta och Bianca som lämnat oss som jag mestadels bearbetade. Kommer att sakna Bianca som om hon vore min egen hund. Hon har ju alltid funnits där. Hon var ju faktiskt med redan på Fozzies tid (Fozzie var min första leonberger). Bianca föddes ju maj 1995 - och Fozzie dog november 1996. Helt otroligt.

Men sen när jag kom hem fick jag ett sms som berörde mitt redan så sargade hjärta hårt.
Love
Paco, DDs pappa, har dött.

Paco hade en stor plats i mitt hjärta. En plats han tog från första stund när jag träffade honom. Och som bara vuxit mer och mer genom åren jag har fått lära känna honom.
Har inte så många ord just nu... men han var verkligen speciell för mig - av flera anledningar. Och mina tankar går till hans matte Inger Marie som jag vet är förkrossad just nu. Paco var hennes allt - och Paco var väldigt, väldigt mycket för mig.

Är så ledsen.

Jag och Paco i Leonberg
Jag och Paco i Leonberg 2005


********

Men inte nog med det. I morse när jag vaknade så var det till en stickande otäck brandrök i näsan. Konstaterade att det inte var här det brann... men väl i ett stort bostadshus bara ett par hundra meter härifrån.
Gick förbi där när jag gick ut med hundarna på morgonpromenaden. Riktigt otäck brand. Det brinner i övervåningen på ett stort trelängors-hus. Branden började vid 12-tiden i natt, och ännu nu på morgonen när jag var där vid halv 8 så brann det fortfarande rejält. Dom har tydligen svårt att få branden under kontroll. Det är ingen fara för att det ska sprida sig till mitt hus - men brandröken är riktigt otäck och räddningstjänsten varnar för giftig rök och uppmanar boende i närheten att stanna inne och hålla fönster och dörrar stängda. Ursch... det stinker verkligen. Otäckt!

Foto från mitt fönster
Brand på Geografigränd

VF »

VK »

Foto: Anders Carlsson / VK


KOMMENTARER

Jenny:
Åh nej... vet vad Paco betydde för dig och för Inger Marie givetvis. Många, många kramar. Hoppas verkligen att dom får kontroll på branden också. Usch vilken tragisk jul =(


onsdag, 24 december 2008   

God Jul

Tomten kom tidigt i år.

Redan för ett par dagar sedan var han här med det enda jag önskade mig till jul. Nämligen snö!!!

Vi har det mest underbara julväder man kan tänka sig. Snö, lagom kallt (-8 grader) och vindstilla. Och jag tror att solen kanske kommer att titta fram lite senare också.

Å när tomten ändå var här passade vi på att glädja honom med tomteluvor
- vilket naturligtvis måste förevigas med en fotosession :-)

God Jul

Lena, DD och Tina önskar God Jul med fler bilder »


Ha nu en riktigt god och skön jul - det ska i alla fall vi ha!!!

Lena - DD - Tina



KOMMENTARER

Jenny:
I natt var det gnistrande vitt och kallt i trädgården. Men nu.... regnigt, lerigt och blött. Ska gå en långpromenad och sen går det väl åt ett tiotal handdukar. Vi åker inte hemifrån förrän vid tre. God jul!


Jenny:
Och jättefina kort =)


måndag, 22 december 2008   

Vilken morgon


I natt har det snöat jättemycket. UNDERBART!!! Men tyvärr har det blivit varmare igen - det är nu kring 0.

Massor av snö + nollgradig = värsta tänkbara kombinationen för en cocker!!

Så morgonen har varit lite intensiv trots att klockan bara är strax efter 8 - och det är första morgonen på jullovet.

Började med att skotta fram bilen. Såg att traktorn var ute så då sprang jag upp och hämtade bilnycklarna och flyttade undan bilen så att traktorn kunde skotta min parkeringsplats.

Sen pulsade jag iväg på morgonsvängen med hundarna - men fick korta av den vanliga rutten rejält eftersom Tina knappt kunde gå efter ett tag.

Nu förstår jag varför en del skaffar vinteroveraller till sina cockrar :-o

Tina snöboll

Tina snöboll

Träffade också bästisen Bianca. Förmodligen för sista gången :-(
Det är dax för henne att fara till Poni och Panta.

Bianca är född 1995-05-24. Hon är alltså 13 år och 7 månader.
Och hon har alltid varit alla mina hundars absoluta favoritkompis... och vice versa. Den enda gång jag inte har någon kontroll på DD är när vi träffar Elisabeth och Binaca. DD slår dövörat till och ignorerar mig totalt när försöker få henne att ta det lugnt. Hon blir helt crazy och hoppar och skuttar som en... jag vet inte vad.

Sista tiden har Bianca haft väldigt ont i ett framben och haltat rejält. Hon har inte kunnat gå på några promenader. Hon har bara velat gå bort till oss (vi bor alltså bara några hus ifrån varandra) för att kolla om inte tjejerna varit ute. Har vi inte varit det har hon bara vänt om och velat gå hem igen. Lilla Bianca-gumman. Men det är verkligen dax för henne att få fara nu. Hon har även stora problem med bakstället och visar tydligt att hon har ont. Hon har det alltför besvärligt. Men åååå vad vi kommer att sakna henne. Det kommer att bli så tomt.

Bianca 13 år och 7 månader gammal
Bianca 13 år och 7 månader gammal


Det blev förstås badkaret för Tina när vi kom in igen - och då var det ju lika bra att passa på att julbada henne när jag ändå hade henne där och skulle blöta ner henne.

Tina bad

Nu äntligen sitter jag här med en efterlängtad kopp kaffe... och klockan är ändå bara strax efter 8 på morgonen...




KOMMENTARER

Elisabeth:
Tack för det jättefina julkortet, vilka fina bilder du tar, tyvärr har jag inget julkort att skicka i år. Du vet ju hur enkelt det är med en valp:-) Vi önskar er alla en härlig julhelg med massa snö o mys. Tyvärr lär vi inte få uppleva det här:-(


söndag, 21 december 2008   

Ho ho fucking ho


Min favvojulsång:



Fast annars är jag på rätt bra humör idag. Efter att ha varit plusgrader och regn sista veckan blev det äntligen kallare idag... och nattens nederbörd blev till snö så det är liiiite vitt på backen i alla fall. Så idag har det varit en strålande underbar dag. Vi tog en uppfriskande skön långpromenad i solskenet och hundarna var så spralliga och lyckliga.

Har nu dessutom jullov i två långa veckor. Precis som förra året har jag för mycket semester sparad så jag är tvungen att ta ut "överflödiga" dagar innan årets slut för att inte gå miste om dom. Visst är det väl förskräckligt synd om mig ;-)

Nu stundar alltså två lata sköna veckor utan några som helst "måsten". Ska bara ägna mig åt att ta det lugnt och förhoppningsvis kommer det MER SNÖ.. och åter MER SNÖ... så vi kan vara ute och leka och ta långa underbara vinterpromenader!!!

I'm dreaming of a white Christmas - just like the ones I used to know.


KOMMENTARER

Maggan:
Men Lena jag blir alldeles chockad av din favvolåt, men fick mig ett gott skratt i allt kakbak.


Malle:
Du är bara bäst Lena!
Inga mästen här fast jag gillar julen med massor av tomtar, mest på loftet.
God Jul från Vindeln


Malle:
Jaha klart som korvspad att man skriver fel. Måsten ska det vara.
Tog på glasögonen.


Inger Marie :
Haha! Endelig noen med samme favoritt julesang som meg! :))


torsdag, 18 december 2008   

Tack gode gud för mina Icebugs.

Köpte dom för ett antal veckor sedan - och sällan eller aldrig har jag blivit så nöjd och glad över ett par skor.

Dom är helt suveräna och överträffar mina förväntningar på alla sätt och vis. Kan inte längre tänka mig ett liv utan mina Icebugs. Eller en vinter i Umeå utan mina Icebugs kanske jag skulle säga. Är lycklig över dom varenda gång jag går ut och luftar dom. Och förutom att dom är helt suveräna att gå med - så är dom sköna också. Väldigt sköna.

Har verkligen haft använding av dom då det varit fruktansvärd ishalka de senaste veckorna. Som det alltid är i den här j-la stan den här årstiden. Får alltid lust att flytta härifrån just den här tiden på året. Inåt landet. Där det är SNÖ istället för den här skiten. HATAR det här vädret. Blir på sån't dåligt humör. Men....

I looove my Icebugs!!!

Icebugs

Icebug sulan

www.icebug.se


Umebons julsång

Jul, jul strilande jul
regn över våta gator.
Himmelen öppnar sig, slask står som spön
på isiga vägar, cyklist ber en bön
osv....

But...
I'm in love

.. with my Icebug shoes

:-)



KOMMENTARER

Margit:
Just precis vad jag skulle behöva. Paserar Umeå på söndag Med buss Anländer kl 17.55 till busstn. Står i 10 min. Om du har tid har jag en liten påse till dig och hundarna.Mamma


lördag, 13 december 2008   

-16 Helt sjukt!!!

Ja, tyvärr är det ju nu inte vädret jag talar om.

-16 hade varit underbart, men vädret är bedrövligt - precis som vanligt här i Umeå den här årstiden. I går snöade det hela dan. Visserligen var det nollgradigt, så snön som kom var ju väldigt blöt. Men ändå... det var ju snö i alla fall. Snö i massor.

Jaha... och vad tror ni att man vaknar till för väder idag då?
Jo, plusgrader och REGN :-(

Det är bara slask, slask och åter slask.
Bedrövligt!
Som om jag inte var nog bedrövad ändå :-(

Fast jag har börjat återhämta mig. Saknaden efter Panta är lika stor fortfarande - men jag går inte omkring som en zombie längre. DD och Tina är busiga och glada precis som vanligt. Märker inte så mycket på dom. Och dom är verkligen till stor glädje och tröst för mig. Är såååå glad och tacksam att jag har dom.

Men det var ju inte det jag hade på hjärtat idag... utan det var ju -16

Har nämligen varit stenhård med mig själv under hösten... och har nu gått ner hela 16 kilo!!!
Helt otroligt. Lyft upp en säck hundfoder så förstår ni hur mycket det är. Det är helt obegripligt att man har burit omkring på så mycket extra kilon på kroppen. Att man orkar.

Men det är ju nu det svåra börjar. Det är så vansinnigt svårt att dels stoppa så att jag inte går ner mer... och att sen lägga sig på en nivå så jag inte går upp igen. Jag vet ju att jag är en jojo. Jag kommer ju ganska så säkert att gå upp i vikt igen. Suck vilken pessimist jag är. Självklart kommer jag att gå upp när jag har den här attityden. Men jag vet ju att jag bara behöver se en bild på en chokladbit så går jag upp flera hekton. Särskilt nu för tiden när ämnesomsättningen i kroppen inte är vad den har varit.
Men jag ska nog försöka unna mig lite mer nu under julen i alla fall - fast jag vet att risken för återfall då är stor.

Men skit samma. Jag har bevisat för mig själv att jag kan ta kontroll över min kropp och bestämma över den. Det känns ganska skönt. Så även om jag går upp igen... kan jag ju alltid ta mig samman och gå ner sen igen...

osv... :-)


Trevlig lucia... trots det bedrövliga vädret!

Tina lussa



KOMMENTARER

Maggan:
Va 16kg???Det är därför du är så osynlig, vi har helt enkelt inte sett dig. Var är Lena? Hon står bakom lyktstolpen =))Bra kämpat.
------------
Svar: Ha ha ha...

...eller så har jag krupit omkring på backen bland alla lejonen... svag och energilös pga brist på mat :-o


Elisabeth:
Så otroligt starkt jobbat16 kg det är mycket det. Trist med vädret tokl vi har kallare här-8 o snö:-) så mycket snö har jag inte sett sen vi lämnade norlland.


Elisabeth:
Trots min usla stavning hoppas jag du förstår vad jag menar:-)


Maria Trixie Xtra:
Grattis till viktnedgången! Och Grattis till dina photoshop kunskaper, hur bär du dig åt för att montera ljuskronan på Tina?! Själv luckas jag inte alls! God Jul önskar Maria och sockercockrarna!
------------
Svar: Tack :-) Å jag älskar att leka med photoshop. Ska tom gå en högskoleutbildning på kvartsfart i bildbehandling till våren. Ska bli kul.


onsdag, 10 december 2008   

Så var julematen avklarad

Var med jobbet och åt julbord på Officersmessen. Mmmmm så smaskigt. I alla fall fisksidan. Åt nästan bara fisk faktiskt. Smakade lite på skinkan och en korvbit - det var allt. Varmrättsbordet hoppade jag över helt. Gick sen direkt på ostarna... nå't som jag saknar nästan mest av allt nu när jag är lite återhållsam med vad jag stoppar i mig. Ääääälskar ost!

Det var ett bra julbord. Inte så himla mycket... men det som fanns var väldigt, väldigt bra och gott. Men nåt som slog mig var dock avsaknaden av grönsaker. Inga grönsaker alls så långt jag kunde se i alla fall. Lite trist.

Men nu har jag ätit min julmat så jag är nöjd. Behöver inte mer nu förräns nästa år. Eller.. jo, lite gravad lax kanske jag kommer att köpa hem. Och eventuellt att det blir dopp i grytan på självaste julafton.... med ris ala malta till efterrätt. SEN är jag nöjd.

Mer än nöjd...

lördag, 6 december 2008   

Tjejkväll

Hade en trevlig, och för mig välbehövlig, eftermiddag/kväll idag.

Jag, Elisabeth, Katrin, Ewa och Eva var först på julkonsert med Umeå Studentkör (precis som förra året). Dom är helt otroligt bra. Och framförandet är så avslappnat och trevligt.. och lite spexigt. Precis som man kan förvänta sig av en studentkör :-)

Sen gick vi till Katrin och drack glögg, åt pepperkakor, käkade middag, drack vin... ja, hade en helmysig, trevlig tjejkväll helt enkelt.

Sååå skönt för min själ att få koppla av en liten stund.



Fast veckan som varit har också varit ganska bra - då syster Anne varit här och pysslat om mig.

Hon är nu klar med pluggandet för den här gången.
Under den här sista veckan i Umeå gick hon upp med sin uppsats... och fick godkänt på den - och hon kan dämed titulera sig
"Magister i sjukgymnastik"

GRATTIS ANNE!!

onsdag, 3 december 2008   

Min finaste Panta

Min finaste, finaste Panta finns inte mer.
Förra torsdagen (27/11) fick hon somna in lugnt och stilla hos veterinär Therese.

Hon har ju länge haft problem med spondylos samt artros i tålederna (särskilt i den tassen hon hade en tå bortamputerad) - och hon har gått på smärtstillande (metacam) i flera års tid. Det har gått lite upp och ner för henne. Ibland har hon varit sämre - och ibland lite bättre. I somras till exempel var hon mycket dålig och jag var på väg att ta bort henne redan då - men så blev hon lite bättre igen och jag började hoppas att nyponpulvret jag börjat ge henne skulle ge oss flera år till tillsammans. Men, men... så blev det nu inte tyvärr.

Förra veckan blev hon plötsligt mycket sämre igen. Hon blev vinglig och snubblig och ramlade omkull titt som tätt när vi var ute. Hon hade stora problem att resa sig upp - jag fick hjälpa henne. Hon ville inte kliva upp i sängen och... ja, jag såg på henne att hon hade ont. Mycket ont. Och det blev snabbt bara värre och värre. På onsdagen kunde hon inte längre gå i trappen. Hon stod länge och tvekade när vi skulle upp - men med stöd och hjälp av mig gick det i alla fall.

Värre var det när vi skulle ner. Trots att jag gick bredvid och försökte stötta och hålla upp henne ramlade hon efter ett par trappsteg. Sen var det ju helt omöjligt för henne att resa sig igen. Och jag kunde inte hjälpa henne. Det var helt omöjligt för mig att orka lyfta upp henne samtidigt som jag försökte hålla emot så hon inte skulle rasa ner för alla trapporna. Hon vägde ju närmare 70 kilo. Så det fanns ingen annan möjlighet än att jag fick "släpa" henne ner. Trappsteg för trappsteg. Samtidigt som hon grät och var väldigt olycklig. Det var vidrigt.

Så på torsdagsmorgonen insåg jag att det inte fanns någon återvändo.

För att hon skulle slippa den förnedrande proceduren med trappen fler gånger tog jag med alla tre hundarna till jobbet på morgonen och jag ringde Therese och frågade om jag fick komma med Panta på eftermiddagen. Att lyfta luren och ringa det där samtalet är så helt otroligt vansinnigt jobbigt. Den som inte har varit med om det kan nog inte förstå. Man sitter och samlar sig och försöker styra undan alla känslor innan man med klappande hjärta och darrande hand lyfter på luren och slår numret. Tycker ändå man känner sig lugn och stabil - men när man kommer fram och ska framföra sitt ärende så brister allt ändå. Med gråten i halsen får man knapp fram ett ord.

Men med tårarna rinnande lyckades jag ändå hulka fram vad jag ville ha sagt... och vi fick beskedet att vi kunde få komma klockan 15:00

Det blev en lång och känslofylld dag. Hade nog ganska svårt att koncentrera mig på jobbet. Titt som tätt la jag mig på golvet bredvid Panta och burrade in huvudet i hennes päls och pussade på henne. Fick varje gång bekräftat att det var ett rätt beslut jag tagit. För hon var inte min vanliga glada goa Panta. Hon bara låg där på golvet med sorgsna, ledsna ögon. Viftade inte på svansen och lyfte inte på huvudet för att ge mig massor av varma pussar som hon alltid gjorde i vanliga fall. Pussigare hund än Panta får man leta efter. Men den här dan fick jag inte en endaste puss. Hon bara låg där och var ledsen. När jag tog ut dom för att kissa så följde hon med... men med svansen mellan benen och upp under magen. Hon kissade och ville sen snabbt in och lägga sig igen. Att hon hade mycket ont var ju uppenbart.

När det var dax att fara var jag ganska lugn. Det kändes bara fint att jag skulle få hjälpa henne. Hon har alltid tyckt att det varit roligt att gå in till veterinär Therese - så det var inget ångestfyllt eller så för henne att gå in dit. Vi fick direkt gå in på "eget&ququot; rum där jag satte mig på golvet tillsammans med henne. Hon var helt lugn och fin. Hon fick sin lugnande spruta och vi fick vara för oss själva en stund. Jag var fortfarande ganska lugn och pratade med henne och klappade och pussade på henne.

Så kom Therese för att ge henne den sista sprutan. Det gick fort. Panta somnade in lungt och fint - med huvudet i min famn. Men då brast det förstås för mig. Då kunde jag släppa loss spänningen och tårarna bara rann och rann. Therese lämnade oss och jag fick ta den tid jag behövde för att säga farväl. Det är så svårt. Man vill bara fortsätta att klappa och klappa och klappa. Vill inte sluta.. för man inser ju att man aldrig aldrig mer kommer att få klappa den där goa pälsen. Aldrig mer få pussa på den där goa nosen. Aldrig mer få smeka hennes kind. Aldrig mer....

Panta på jobbet - sista dagen. Så här låg hon precis hela dan. Man ser så väl på hennes ögon hur sorgsen hon är.

Panta sista dan Panta sista dan Panta sista dan

DD och Tina turades om att ligga tätt intill henne. Undrar om dom förstod? Panta och DD sista dan Panta och Tina sista dan

Sista bilderna jag tog av Panta för ungefär en och en halv vecka sedan

Panta

Panta

 
Sista bilden på tjejerna tillsammans

DD, Panta och Tina

Tack alla goa kära vänner för alla tröstande ord via blommor, e-post, sms och gästboken. Det värmer så gott att veta att man har vänner som tänker på en. Så tack, tack, tack!!!



KOMMENTARER

Jenny:
Så sorgligt... =( Många, många kramar till er alla tre.


Jenny:
Glömde... vad otroligt lik Poni hon är på den första bilden där hon sitter i snön.


Eva:
Tårarna trillar ner på mina kinder... Kramar/ Eva


Anna Wedin:
Jag var in för att kolla hur ni har det... det är så jobbigt att förlora en underbar och älskad vän. Så nu vill jag ge en stor kram till dig Lena, och minns alla goda stunder ni haft, Panta har det bra nu.


Annika Östling:
oj, tårarna rinner på mina kinder. Tänker på dig Lena. Många kramar från oss.


Anna:
Mina tankar finns hos er!


Pirre:
Så sorgligt. Tänker på er


åsa H :
Usch vad det här är jobbigt,det är medaljens baksida som är så jävlig ,Du tog det tunga jobbiga beslutet som jag står inför igen jag också ,kenzo med sina artroser i Tårna som är bra och dåliga till och från ,om dom ändå kunde tala !! hoppas att ni får en GOD jul trots allt,Panta är hos dina andra fina vovvar på nåt mysigt ställe och kikar ner på er ibland och är glad för nu har hon inte ont längre!! Kram kram


fredag, 21 november 2008   

Oh vilket party!

Rockbrud
Varje höst brukar vi ha personalfest på jobbet för hela huset (SLU Umeå). Med olika teman varje gång. I år hade vi på vår avdelning (IT-enheten) fått på vår lott att arrangera det hela.

Vi valde Rock/Pop/Punk tema :-)

Man behöver inte klä ut sig / klä upp sig för festen - men väldigt många väljer att göra det, vilket naturligtvis är jätteroligt. Totalt blev vi drygt 130 pers på festen och det roligaste med alltihop är ju just att få se hur alla ser ut. Vissa tar temat verkligen på allvar - som till exempel den killen som rakade av håret enkom för festen (bild finns på Flickr där jag helt osensurerat laddat upp alla bilder från kvällen). Sen är det en jury som utser bäst utklädda herren respektive damen.

För min egen del bidde det ganska "extreme makeover" (som synes på bilden här intill)

Fick VÄLDIGT många komplimanger från mina manliga arbetskamrater för min utstyrsel :-o
Dom tyckte absolut att jag skulle se ut så där varje dag på jobbet hädanefter. Ha ha ha...
That'll be the day...

I vanliga fall går jag ju alltid klädd i jeans och någon stortröja/fleecetröja eller liknande. Och aldrig särskilt uppsminkad.
Det är mer min stil... och jag tror bestämt att det är en stil jag kommer att behålla.

Men det var så klart kul att få så mycket komplimanger... så det kan jag ju suga på tills nästa år då det blir dax för personalfest igen :-D

Rockiga IT-enheten
Hela snygga IT-enheten... nästan (en kille saknas)

Jag å Magnus Uggla
Jag å Magnus Uggla.... typ...

Fler bilder från partyt (osensurerat) »



KOMMENTARER

Jenny:
Oj vad fin du var i långt hår, det får du skaffa!
------------
Svar: Gärna det... eller framförallt RAKT hår. Har alltid drömt om att få ha rakt och fint hår - och slippa mitt ostyriga självlockiga elände :-(


Kristina :
Wow, vilken pingla =)) Du skulle passa på vilken hårdrocksfest som helst =))


Pirre:
wow! Tjusigt...=)


söndag, 16 november 2008   

Snön

låg faktiskt kvar idag så vi har haft en kall och härligt vinterdag.

Först var jag på en långpromenad med tjejerna som var såååå lyckliga över snön och full av bus och upptåg. Man blir som barn på nytt och det är så roligt att se dom. Tänk så mycket glädje lite snö kan sprida :-)

Sen hem på en snabblunch innan vi skulle iväg igen. På leonbergerträff. Vi träffades nere på stan och gick en promenad genom centrum. Vi var åtta lejon, en cocker och en berner sennen som väckte en hel del uppmärksamhet. Det var många som tog upp sina kameror och fotade oss. Och många kom fram och ville prata och klappa hundarna. Trots att lilla Tina knappt syntes där bland alla lejonen var det dock några som inte såg nåt annat än henne. Mitt lilla charmtroll.

Det var dock kallt som attan nere på stan. Inte så många minusgrader kanske... men tvi vale vilka isvindar som gick genom märg och ben. Så det var rätt skönt att komma hem sen och krypa upp i soffan med en kopp kaffe och ha tre nöjda voffs som lade sig att snusa och snarka förnöjt. En i famnen och de två andra tillsammans i biabädden intill.

Bustjejer

Bustjejer

DD å Tina busar

Tina och DD

Snörönnbär



KOMMENTARER

Anne:
Här har vi också lite snö och det är fantastiskt vackert med solsken på det!


Margit:
Margit: Vill ni ha snö,som ligger kvar,är ni välkomna till Kiruna. Visserligen har vi inte så mycket som vi brukar så här års, men det finns!!


Eva:
Jag undrar vem som låg i famnen ;)


lördag, 15 november 2008   

Det snöar :-D


Yippie

Nej, se det snöar. Nej, se det snöar. Det var väl roligt HURRA.
Nu blir det vinter. Nu blir det vinter....

hmmm... ja, det återstår väl att se ...

Årets första snö är det i alla fall... VILKEN LYCKA :-D

Årets första snö

Årets första snö

Årets första snö

Årets första snö

Men måtte det fortsätta vara kallgrader, åtminstone någon dag i alla fall, så att vi får behålla snön.

Pleeeeeaaaase!!!


KOMMENTARER

kristina:
Häftigt=))


Johanna Westerlun:
Vad fin hon är Fanta.Kram Johanna


söndag, 9 november 2008   

Cockerträff

I dag hade vi cockerträff ute i Ersbodaskogen. Vädret var väl inte det bästa - varmt, dimmigt och blött i luften - och väldigt mörkt trots att det var mitt på dagen. Så bilderna jag försökte ta blev ju ganska så urusla (hade bara lilla fick-kameran med). Fast vi slapp ju regn i alla fall. Så trots allt hade vi det ganska skönt och mysigt där ute i skogen. Vi gick först en promenad och sen när vi kom tillbaka till "basstationen" gjorde vi lite uppletande innan vi tog en fikapaus. Sen tränade vi lite apportering och sök med fåglarna/vingarna som Eva hade tagit med sig innan vi började traska tillbaka till bilarna igen.

När vi kom hem var det ett stycke cocker som åkte i badet. Ujujuj... vattnet blev alldelens chokladbrunt :-/
Hade tänkt att jag skulle trimma henne i helgen också... vi får väl se om jag orkar med det senare i kväll när hon har torkat. Eller så får vi skippa träningen i morgon kväll och ta det då istället. Hon är ju ganska trött hon också just nu...

Selma och Ruben
Selma och Ruben

Hubbe
Hubbe med Selma och Assar i bakgrunden

Hubbe och Assar
Hubbe och lilla Assar (underbar liten valpis som jag gärna skulle vilja smuggla med mig hem :-)

Anna och Myran
Myran vill gärna komma upp i matte Annas sköna famn och vila sig en stund

Trixie och Xtra
Maria med Xtra (jaktcocker) och Trixie

Eva och Stina
Eva och Stina fikar

Panta
Panta tycker att hon också är en fågelhund...
DD däremot tycker det är skiitäckligt att ta den blodiga fågeln i munnen. Bläääää...





KOMMENTARER

Anne:
Jag förstår ju DD, skitäkligt med döda fåglar!


torsdag, 6 november 2008   

En kväll i Tavelsjö



Marlene, Lillvor och jag for i kväll till Tavelsjö och överraskade Benita och Kent med ett besök. Även Harry blev glatt överraskad över att få besök av tre läckra tjejer så där oförhappandes. Ja, då menar jag ju inte Malle, Lillvor och mig förstås (även om man kunde tro det)... utan Panta, DD och Tina :-o

Harry är ett enda stort charmtroll... och han spelade verkligen pajas hela kvällen för att försöka charma tjejerna som han samtidigt hade väääldigt stor respekt för. Men efter en stund blev det till och med lek mellan Harry och lilla Tina. Det såg verkligen hur roligt ut som helst. Synd att man inte filmade det... ja, jag tog inte ens några foton tyvärr. För ja, det är en syn för gudarna när denna stora kalv med läppar och öron som fladdrar gör sig till och hoppar och skuttar och gör lekinviter :-) HUR charmigt som helst.

En mycket trevlig kväll var det i alla fall... synd att det inte blir av att man träffas så här lite oftare.

Kram på er!

Lillvor, Marlene, Benita och Kent

fd smörgåstårta
Fd smörgåstårta som vi hade med oss

Harry knähund
"Lilla" charmtrollet Harry som tror han är en knähund

Panta Harry
Harry står och tvekar och funderar på om han ska våga gå förbi Panta...

onsdag, 5 november 2008   

Rekord



Extra roligt var det på kvällens spanielträning eftersom vi var rekordmånga cockrar på plats. Av kvällens tolv närvarande hundar var vi hela fem cockrar (Tina, Myran, Wilma, Hubbe och Trixie). Jätteroligt att fler och fler cockrar hittar hit. I våras när jag började gå på dessa spanielträningar var Tina oftast ensam cocker där.

Vi tränar mycket allmänlydnad. Typ kontakt, gå fint, inkallning. Men även mycket stadga, apportering å sånt. Ibland har någon med sig fågel som vi får träna med. Å trevligt gäng är det också. Å dessutom har vi hittat en jättebra plats att vara och träna på. Himla roligt. Längtar alltid till onsdagarna :-)

lördag, 1 november 2008   

Inte mycket att skryta över

... men ändå - liite vitt puder på backen har vi idag. Nästan så man får snökänsla. En heelt suverän dag. Kallt (några minusgrader) och strålande sol från knallblå himmel - å så då lite vitt på backen. Kan det bli så mycket bättre? (Förutom en meter mer snö att pulsa i då förstås.)

En långpromenad i skogen med mina tre bästa och underbaraste vofs en sån här underbar dag... DET är lycka och livskvalité det!!!

Nydalasjön
Lite, lite tunn is längsmed strandkanten låg det på Nydalasjön

Nydalasjön
Det var så vackert med alla isdiamanter som bildats längst ner på alla strån i vattnet.

DD
DD tyckte hon stod fint där i brasan. Tur att det inte var nyeldat. Tror inte det är så lämpligt för en hund att gå på glödande kol.


Som sagt... mina tre underbaraste och bästaste!

Panta, DD och Tina
Söta rara Panta som faktiskt mår ganska bra just nu (peppar, peppar...). Hon är i alla fall betydligt mycket bättre nu än hon var för någon månad sedan. Kan det bero på nyponpulvret jag börjat ge henne????



Thumbs upÅ så måste jag ju bara få gratulera Johanna och Alvin som på första officiella utställningen blir 2:a bästa hane med cert!
GRATTIS GRATTIS!!! Ser fram emot att få träffa snyggingen om några veckor ;-)

Westerner Fire Watcher
Alvin (Westerner Fire Watcher) 1 år



KOMMENTARER

Margaretha:
Skönt att Panta mår bättre. Wilma har också levt upp, har nog inte varit så pigg på dom senaste tre åren som hon är nu. Det är nog valparnas förtjänst.


söndag, 26 oktober 2008   

Exotica

Det finns några hundar som ligger mig extra varm om hjärtat trots att det inte är "mina" hundar.

Lelionaz Ursus Ponica Exotica "Exo" är en sådan hund.

Hon är från min första egna leonbergerkull, född år 2000. Hon var en plutteliten valp - vägde bara 234 gram när hon föddes. Så redan från början fick man ju en speciell kontakt med henne eftersom man hela tiden månade om henne och såg till så att hon fick äta och inte blev undanskuffad av sina större syskon osv. Lilla smulan kallade vi henne.
Sen när hon dessutom blev sjuk och behövde opereras endast 7 veckor gammal blev ju de känslomässiga banden förstås ännu starkare. Tillbringade ju en hel dag hos veterinären med henne orolig och ganska säker på att jag skulle mista henne. Sen lyckan när hon klarade operationen och fick komma hem - och veterinären sa att hon skulle bli helt återställd. Nätterna därefter när hon fick ligga hos mig för att jag skulle kunna hålla koll på henne. Ja, självklart tog hon en stor del av mitt hjärta i besittning.

Exo
Exo 7 veckor gammal och nyopererad (magen)

Sen fick hon vara kvar hos mig ett par veckor längre än syskonen eftersom jag ville vara säker på att hon var helt ok innan jag lät henne flytta till sin nya familj.
Helst hade jag ju förstås velat behålla henne själv. Men jag hade ju lovat bort henne till Anne på Ann's Lions Kennel i Finland - och när hon vidhöll att hon absolut ville ha Exo, trots att hon var nyopererad, liten och späd, så jag lät henne fara. Men ojojoj vad det var tungt och svårt att släppa henne. Trots att jag visste att hon skulle få det bra - och att jag skulle få träffa henne igen. Men det var INTE roligt. Det kan jag lova.

Sommaren 2002 var hon sen här hos mig en dryg månad - och senare den hösten hade jag en kull valpar på henne »

Nu är Exo dålig. Hur illa det är får vi förhoppningsvis veta i morgon då vi skulle få besked från dom prover veterinären tagit i veckan. Å hur gärna skulle jag inte vilja få vara där och krama om henne. Lilla, lilla Exogumman....

Här några bilder tagna för bara ett par veckor sedan då flocken där hemma hos Ann's Lions utökades med ett par kattungar. Exo tog sig genast an de små som om de vore hennes egna. Lät dem till och med ligga och dia henne (trots att hon inte har någon mjölk förstås).

Exo o kisse

Exo o kisse

Exo o kisse

Exo o kisse

Håller tummarna!!!


KOMMENTARER

Jenny:
=( Vad tråkigt att läsa... vad är det för fel på henne?? Många kramar.


Marlene :
Vi håller tummarna allt vi kan här Vindeln. Perla hälsar kramar till sin mamman och Fonzie hälsar till sin syster att hon ska krya på sig.


Anne:
Håller tummarna att hon blir frisk snart. Skriv och berätta snart.


Margit:
Lilla Smulan hade ju en extra plats i mitt hjärta då jag fick följa hennes sjukdomstid i stugan
Tråkigt att hon inte finns mer


söndag, 12 oktober 2008   

Oops... godkänt anlagsprov


Grattis Upsi (Lelionaz Mr Oops) till godkänt anlagsprov i viltspår idag.

Enligt matte Maggan jobbade Upsi på jättebra och klarade spåret helt utan problem. Å inget fisande eller bajande i spåret heller ;-)

Bra jobbat Maggan - och STORT GRATTIS!!!

Lelionaz Mr Oops 'Upsi'

Lelionaz Mr Oops 'Upsi'

Upsi är också ganska så nybliven pappa igen på Unique dogs kennel. Mamma Zoya födde nämligen 8 valpar (5 hanar + 3 tikar) den 24/9.
Valpar finns ännu kvar att tinga. Kontakta Unique dogs

Upsi-Zoya-valp
Bläää för avmaskningsmedel (valpen har alltså inte rabies ;-)


KOMMENTARER

Maggan och Upsi:
Åh jag är så glad. Tänk att pajas klarade det.


lördag, 11 oktober 2008   

Höstväder


Lustigt höstväder vi hade idag.
På förmiddagen var det grått, mulet och regnigt. Men som hundägare räds man ju inte lite väta - så vi traskade ut på en blöt långpromenad ändå. Men...

lagom till vi kommit hem igen så slår vädret om - och hux flux så är det strålande solsken från blå himmel. Attans också. Och vi som just varit ute på långpromenad. Men efter någon timmes vila så kunde jag inte hålla mig när det var så fint ute. Så vi klädde på oss och for iväg för en långprommis till. Det gäller ju att passa på när det är sånt underbart fint höstväder. Å glada och förvånade blev hundarna över att vi skulle ut igen. Redan.

Det var förstås fortfarande väldigt blött ute - så lillskruttan blev ju inte så väldans tjusig inför den tänkta fotograferingen i det fina vädret. Men vad gör väl det. Hon är ju finaste lilltjejen som finns i alla fall - även när hon är blöt och smutsig :-)

Tina och Panta i bakgrunden

Tina poserar

Tina poserar

Tina poserar

Söta Tina

Busiga Tina

I övrigt går allt sin gilla gång här hos oss.
Vi tränar viltspår på söndagarna (om det inte är nåt annat spännande på schemat). Lydandsträning på Bräntis på måndagskvällarna. Cockerpromenad i Bräntis-skogen varannan tisdagskväll. Spanielträning på Carlshem på onsdagskvällarna. Puh...
Men det är roligt. Annars skulle man så klart inte hålla på så här vecka efter vecka.

Och Tina och DD mår alldelens utmärkt. Panta är det väl lite si och så med. Hon har, som jag nog skrivit om tidigare, väldigt ont av sin artros i tålederna och spondylosen i ryggen. Det går lite upp och ner. Vissa dagar har hon så ont att jag är nära att ringa veterinären för att boka in hennes sista besök. Men om jag då ökar på dosen med smärtstillande som hon får så verkar det gå lite bättre igen. Och hon är ju så pigg och glad i övrigt. Min älskade PantaFjanta. Vi får se hur länge det går.


Å så då sist men inte minst... STORT GRATTIS till Kents vackra "Harry the Champ" som tog sitt första cert och blev BIR i Sundsvall idag!!!
Harry och Maria
Harry i Sundsvall. Perfekt handlad av dottern Maria.


söndag, 5 oktober 2008   

Rubus sista valpar

Nu finns snart inga Rubus-valpar kvar i livet längre :-(

Hans sista kull föddes 1998 och i morse fick jag mail från Barbara i USA om att gamla Jazzie ur den kullen hade gått bort i morse. Känns minst sagt ganska vemodigt.
Jazzie bodde i alltså USA och jag fick den äran att träffa henne när jag och Jenny var över dit år 2006.

Jazzie
Vackra söta Jazzie. BOS LCA Specialy -00 Blizzmajazz Amazing-Jazz.
Taget 2006 när vi träffades henne i USA


Jenny, Jazzie, Abbie, Lena
Jenny, Jazzie, Abbi och jag i USA 2006
(Jenny är Jazzies uppfödare... och är Abbi en syster till DD)


Jenny har ju själv kvar Jazzies syster Stina... men även hon kanske måste göra resan "over the Rainbow Bridge" snart eftersom hon har problem med sina ögon :-(
Så sorgligt.

Stina
Fina Stina i september 2008. Such Dkuch Kbhv-01 Blizzmajazz Blizzardblues.


Ja... det känns som sagt vemodigt att alla Rubus valpar snart är borta. Självklart finns en hel del barnbarn och barnbarnsbarn osv som lever kvar och för hans minne vidare. Men det är ju inte riktigt samma sak.

Å så har jag ju förstås kvar infrusen sperma efter honom fortfarande - men eftersom jag själv förmodligen aldrig mer kommer att ha någon kull på leonberger - så funderar jag på att göra mig av med den sperman. Det kostar ju en massa pengar varje år att ha den förvarad där i spermabanken.

Ursch vad jag blir nostalgisk. Min lilla Rubus. The One And Only. Helt otroligt vilka starka band en människa och en hund kan ha till varandra. Han var mitt allt - och jag var hans allt. Jag var helt förstörd och förkrossad den dan han lämnade mig. Hade så gärna velat följa honom dit han for. Det tog en enormt lång tid innan jag hämtade mig från den chocken. Låter säkert helt sjukt i mångas öron. Men så var det. Han var mitt allt!

Remröd's Vita Rubus Fruticosus

Lena





KOMMENTARER

Jenny:
Känner samma sak... Det sista efter Jazz =( Och Rubus =( Stina har dock piggnat till sig en hel del men hur lång den bonustiden blir vet jag inte.. Sorgligt =(


Jenny:
Och du, om du inte hittar något bättre så är jag väldigt intresserad av Rubus sperma.


söndag, 28 september 2008   

Going Bird Hunting

För bara ett år sedan fanns ingen som helst tanke på jakt eller jaktträning i min hjärna. Jag ville ju bara ha en cocker spaniel. En liten glad och pigg men samtidigt robust hund. Aldrig kunde jag tro att jag skulle tycka att jaktträning var så roligt. För roligt är det. Nå't så vansinnigt roligt till och med.

Idag har vi varit ute i skogen i fem timmar och tränat tillsammans med Helena och Hugo & Gladys, Lise-Lotte och Tyra, Maria och Trixie & Xtra. Med oss hade vi också en kille med gevär (Lise-Lottes man Oskar) som har jakträtt på området vi var på (I-20 skogen). Så OM vi hade stött på levande fågel hade det kunnat bli jakt på riktigt. Tyvärr så gjorde vi inte det - så vi fick nöja oss med att träna med dom döda fåglar som Helena hade med sig. Hugo och Tyra är ju proffsen i gänget. Så dom tränar ju i en klass för sig. Tina och de ljuvligt söta jaktcockervalparna Gladys och Xtra är ju på nybörjarstadiet så vi får träna på lite enklare saker som att få in sökmönster å sånt (och att SJÄLV lära sig hur man ska gå och uppträda i skogen för att stötta sin hund på bästa sättet - inte det lättaste).

Men det är väldigt intressant att se hur stor skillnad det är på vanlig utställningscocker och på jaktcockern. Fast Tina var duktig ändå. Å när vi väl vallat in ett område med fågeldoft så blev hon väldigt intresserad och fattade vad jag ville att hon skulle göra. Fast nog behövs mycket träning innan vi får till ett sånt fint sökmönster som Hugo har. Men, men... nu efter den här dagen vet jag i alla fall HUR jag ska fortsätta min träning med henne.

Himla roligt. Måste se till att skaffa mig en döfågel till helgen så vi kan fara ut och fortsätta träningen.

Önskar också Helena och Lise-Lotte Lycka Till kommande helg då de ska på jaktprov uppe i Luleå!!



KOMMENTARER

Pirre:
åå, va kul! Jag skulle vilja vara med nån gång. Har också börjat tycka det är superkul med jaktträning. Nåja, inte fågel på Leonberger, men jag skulle vilja se det också.. =)
------------
Svar: Ja, det är bara att komma upp. Då kan vi ju passa på att träna rallylydnad också samtidigt. Å jaga annat på kvällstid :-o


lördag, 27 september 2008   

Cockershow



Var på cockershow i Vännäs idag. Premiär i juniorklass för Tina som hunnit bli 10 månader (och som är på G att börja löpa för första gången).
Hade inte särskilt stora förhoppningar med tanke på dom fel hon har - men ett 1:a pris fick hon i alla fall - vilket jag ändå är riktigt nöjd med.
I och för sig var det bara en inofficiell utställning, men domaren var en cockeruppfödare som i övrigt var ganska hård. Det var inte många hp:n som delades ut.
Ska testa ställa henne på SSRKs officiella utställning i november också för att få en kritik på henne - men sen kanske vi nöjer oss med utställningsbiten. I alla fall tills vidare.

Jag har ju varit ganska "mätt" på utställningar sista tiden. Har inte ställt någon leonberger heller detta år. Ja, jag har inte ens haft lust att åka och titta på utställningarna. Annars brukar jag ju vara på åtminstone ett par av våra specialutställningar varje år. Men som sagt... i år har jag inte haft någon lust.
Vi får väl se om intresset återkommer.

Sandra och lejonMyran var där också. Å även vår nya bekantskap Anna och cockerMyran - en blå liten tikvalp som är så söt så söt. Kan inte fatta att Tina var så där liten alldelens nyssens :-)
Å sugen blir man så klart på ett nytt litet sånt där sött knytte att ha å pussa på :-o

I alla fall gick vi gick en promenad med tillsammans med Sandra och lejonMyran efteråt så dom fick springa av sig lite. Hon är så helt bedårande söt att man bara smälter när man ser på henne. Å DD tyckte att det var rätt kul att få leka med en valp som "tål" lite mer än vad Tina gör.

Tina, Myran, DD och Panta

Myran
Sötaste Myran i stan...

söndag, 21 september 2008   

Trimkurs... igen...


I våras, i april, var jag på trimkurs för första gången med Tina. Men då hade hon ju inte hunnit få så mycket päls ännu så jag tittade mest bara på och tänkte att det där kommer jag ihåg så jag kan fixa henne själv sen när det blir så dax.

Jojo.... visst... väldigt va mycke jag kommer ihåg :-/

Ok, man skulle raka öronen, halsen och hakan. Men hur mycket var det och hur skulle man effilera sen. Å så skulle fanor och byxor och bak klippas/effileras. Men HUR???
Och svansen? Och hur klippte man fram vinklarna. Och hur...

Näe, det var nog bäst att gå kursen en gång till.

Så idag var vi på samma ställe med Ulla-Stina som tålmodig lärare. Så nu känner jag mig full-lärd igen :-o
Å vet preciiiiis hur allt går till. Hahahaha....
Nåja. Lite mer ska det väl ha fastnat den här gången. Å just nu, med Ulla-Stinas hjälp, ser Tina riktigt hyfsad ut. Ulla-Stina klippte ena sidan - å så fick jag göra andra sidan själv.

Så mycket fotograferande hann jag inte med idag eftersom jag hade fullt upp med saxen själv den här gången. Men ett par tog jag i alla fall.

Ett på lilla Nikita som Tina hade jätteroligt med i pauserna - å ett hemskt kort på Tina där hon står och hänger och ser bedrövlig ut på bordet :-)
Det är döööötrist att måsta stå stilla sååååååå himla länge där uppe på bordet. Bläääääääääää.....

Men nu sover hon som en stock för ovanlighetens skull i alla fall. Min "nya" fina lilla Tina.

Nikita trimmas

Bedrövad Tina på trimbordet

söndag, 14 september 2008   

Fri!

Säger som Gert Fylking.
- Äntligen!!!

För första gången på 20 år är jag nu HELT befriad från ALLA uppdrag inom Leonbergerklubben. Äntligen fri. Det känns såååå skönt och befriande.

Tänk, det hela började alltså för hela 20 år sedan då vi var ett trevligt gäng som började arrangera leonbergerutställningar här i Umeå.
Det var jag, Benita, Lillvor, Margite, Eva och Brittis. Vi var ett härligt gäng som hängde ihop i många år och arrangerade utställningar och andra aktiviteter för leonberger. Vi sex tjejer hade på den tiden även tjejträffar en kväll i månaden (tror jag att det var), då vi träffades utan hundar, ungar och karlar och bara satt och pratade och hade mysigt tillsammans. Det var en härligt tid. Tänk att allt alltid var så mycket roligare förr ??
Nu är det bara jag kvar som fortfarande har leonberger.

I alla fall så var det den 11 juni 1989 som det var premiär för leonbergerutställning här i Umeå. Vi höll till i Stöcksjö skola och Anne-Marie Thomasen dömde. Tror det var en 50-60 hundar anmälda. BIR blev Sjö Björnens Emma of Ginny Love och BIM Mälarlejonet Herkules.

Nästa år, 1990, började vi med våra "Midnattsutställningar". Dvs vi startade utställningen klockan 16:00 på eftermiddagen och körde sen hela kvällen i midnattssolens sken. 1990 höll vi till uppe i Solvik i Vindeln, alldelens intill Vindelälvens brus. Dömde gjorde Rigmor Ulstad. Det var såååå vackert. Efter utställningens slut, vid midnatt, avslutade vi med en supé och trevligt umgänge och prat om kvällens utställning. BIR det här året blev snygga Ragnarikes Prins Lejonhjärta och BIM Sjö Björnens Emma of Ginny Love.

I tio år anordnade vi, det här gänget, utställningar (med något års uppehåll). Samtidigt blev jag tidigt invald i Leonbergersällskapets styrelse, blev sekreterare. Sedan redaktör för Leonbergernytt, webbis för hemsidan och några år var jag lokalombud. Samtidigt som jag var sekretrare skrev jag under många år ALLA kritiker från samtliga utställningar till årsboken. Jag var med och sammanställde årsboken. Reviderade rasinformationshäftet. Sammanställde den illustrerade rasstandarden, mm, mm....

Dom sista åren har jag suttit som avelsråd tillsammans med Petra och Mona. Avsade mig uppdraget egentligen redan i våras - men eftersom den nya behövde tid på sig att komma in i arbetet har jag varit tillgänglig och hjälp till med vissa saker fram till nu.

Men nu äntligen är jag alltså helt befriad :-))))


Hade velat bli befriad från mitt uppdrag som Västerbottens Kennelklubbs webbmaster också och meddelade styrelsen att jag ville avgå.
Men dom beviljade inte min ansökan :-O
Jag fick svaret:
"...som Du förstår avslogs Din önskan med 100% majoritet.
Skämt å sido så vill vi av alla våra hjärtan ha Dig kvar.
Vi tycker att Du gör Sveriges bästa hemsida för länsklubbar."
Osv...

Och svag som jag är för smicker gick jag med på att fortsätta med hemsidan. I alla fall ett år till. Sen får vi se.

Men, men. Jämfört med hur jag hade det tidigare då jag var enda lediga sekund satt och jobbade med något ideellt, är jag fri som en fågel nu.


Tina

Tina

Tina

:-))


KOMMENTARER

Pirre:
det är inte utan att jag är lite avis.. =) Och då gör jag nog inte ens 10% av vad du gjort..


Syster Yster:
Bra gjort! Om jag känner dig så fyller du tiden med nåt annat skojigt! Men ta det lugnt nu!


lördag, 13 september 2008   

Rallylydnad

I helgen skulle vi ha varit på rally-lydnadskurs i Vännäs. Men den blev inställd crying

I och för sig kändes det ganska bra när jag var ute med hundarna på morgonen och såg att det varit så kallt på natten att det låg frost på backen. Första för året. Det var fortfarande kallt och kyligt - så det var faktiskt ganska skönt att få gå in i värmen och sätta sig i lugn och ro med en kopp kaffe istället för att åka iväg på någon kurs och vara ute och frysa hela dagen.

Det blev liiite varmare fram på dagen. Lagom för att jag och hundarna skulle tycka att det var behagligt och skönt ute. Så på eftermiddagen for vi och gick en promenad efter Tavelsjöleden tillsammans med ett gäng andra hundar från Björkstadens Hundklubb. Riktigt trevligt och roligt. Alla hundarna sprang lösa och lekte med varandra och alla kom bra överens.

Vi hade med oss fika och gjorde också lite sökövningar med hundarna innan vi vände om och gick tillbaka till bilarna.

Härligt att komma hem efter en sådan tur med trötta och lyckliga hundar. Men ack så smutsiga hundar. Särskilt Tina då förstås. För hennes del är det badkaret och duschen som gäller nästan varje gång vi varit ute i skogen. Hon är inte någon "fin liten dam" precis :-)

Tur att hon är liten och lätt att skölja av.

Mina tjejer, Tavelsjöleden

fredag, 12 september 2008   

Humbug och båg


Lilla borderterrierkillen Sigge är inte återfunnen.
Han är fortfarande borta. Det är nu 2 1/2 vecka sedan han försvann. Sierskans uppgifter stämde inte på en fläck.

Så nu är jag ännu mer övertygad om att siare, hundpratare och andra dylika typer bara är humbug och båg!

torsdag, 4 september 2008   

Intressant


Den försvunna borderterriern Sigge är inte återfunnen ännu. Men hans matte var igår i kontakt med en sierska som påstod att han lever och att hon kommer att få tillbaka honom inom ett par dagar.

Jag är mycket skeptiskt till sånt. Så nu ska det verkligen bli mycket intressant att se om hon har rätt. Hon sa naturlitvis mycket mer.. som att det var någon som hade tagit hand om honom och att han fanns på någon brädgård inom 2 km avstånd från där han försvann osv...

Jag lovar... att om det visar sig att den gamla damen (sierskan) har rätt - så ska jag aldrig mer tvivla på att det finns människor som verkligen har en förmåga utöver det vanliga!




KOMMENTARER

Jenny:
Usch vad tragiskt med Sigge, hoppas att det löser sig =(


Margit:
Jag är också skeptis till sånt, men jag önskar att det stämmer i detta fall


söndag, 31 augusti 2008   

Tyvärr

hittade vi ingen Sigge idag heller :-(

Jag och DD var med och letade hela förmiddagen. Men icke sa Nicke. Han är bara borta. Nu börjar man fundera på om något lodjur har tagit honom. För lo ska det tydligen finnas där.

Hur som helst så är jag i alla fall väldigt imponerad av min underbara DD. Hon var väldigt aktiv hela tiden under dom nästan fyra timmar vi var ute och sökte. Under den tiden satt vi ner kanske 5 minuter då vi tog en liten vattenpaus. Men annars som sagt gick vi hela tiden. Och hundarna (DD och Harry) sprang hela tiden fram och tillbaka och åt sidorna. Så om vi hade varit i närheten av en skadad/död hund så tror jag inte att vi skulle ha missat det.

Vilken fantastisk hund hon är min DD. En sån leonberger kommer jag aldrig att få igen. Så frågan är om jag kommer att vilja ha någon mer leonberger. Kanske håller mig till cocker i fortsättningen.

Jaja, det var en liten parentes bara.

I morgon börjar älgjakten i området där Sigge försvann (fast förmodligen har vi skrämt iväg allt i älgväg så mycket som vi gått omkring där med springande hundar nu). De är i alla fall informerade - så de skulle hålla utkik också.

Allt är så deprimerande och tragiskt. Fast matte Benita har under dom här dagarna hon varit ute och sökt sakta börjat acceptera att hon aldrig kommer att få tillbaka sin hund igen.




KOMMENTARER

Eva:
Men usch så otäckt! Stackars Sigge och matte Benita... att inte veta vad som hänt.....


Anne:
tragiskt och sorgligt både för matte och Sigge. Hoppas ni får veta vad som hänt honom!


lördag, 30 augusti 2008   

Bortsprungen hund :-(

Idag har vi varit i skogarna runt Täfteberget hela eftermiddagen och letat efter en hund som är borta. Det är en gammal borderterrier kille, Sigge, som är 13 år gammal som försvann när han var ute i skogen med matte Benita i onsdags och plockade bär. Sigge har diabetes och är lite senil - så ärligt talat känns det inte som att det är så stor chans att vi ska hitta igen honom levande. Men naturligtvis vill ju matte ändå få veta vad som hänt hennes älskade hund. Så vi kommer att fortsätta leta och leta även om det känns hopplöst.

I eftermiddags traskade alltså jag och DD tillsammans med Sigges matte Benita och Harry (en flat som hon fått låna) omkring i skogen och letade. Efter ett tag var Benita tvungen att fara hem - men jag tog ut Panta och Tina ur bilen och fortsatte att traska omkring ett tag till. Utan resultat :-(

Vart ska man leta? Ligger han skadad (eller död) någonstans? Eller virrar han omkring och hittar inte tillbaka (han är som sagt senil)? Man tycker ju att han inte borde ha kunnat ta sig så långt i och med att han är så gammal och stel (och sjuk). Men med hundarnas hjälp borde det väl gå att hitta igen honom även om han ligger gömd i någon skreva, tänker man för att hålla modet uppe.
Filtar är utlagda dels där de hade haft bilen - och på stället där han försvann. Sjöblöta filtar vid det här laget visserligen eftersom det har regnat precis hela eftermiddagen. Man har letat längs alla vägar i närheten. Polis är så klart underrättad. Jägare som börjar älgjakten i området på måndag är underrättade. Flertalet människor med hundar har varit och hjälpt till med sökandet i området. Men ingen Sigge någonstans.

Ursch och fy vad jag lider med stackars Benita. Vi har känt henne och Sigge i måånga år. Mina tjejer var (är) Sigges absoluta favorittjejer.

Klockan 08:00 i morgon ska vi fortsätta leta tillsammans med Benita och Harry. Håll tummarna för att vi ska hitta honom.


KOMMENTARER

Pirre:
Oj, så sorgligt. Jag håller tummarna stenhårt för ett lyckligt slut.


Margit:
Hälsa Benita så mycket från mig Hoppas sökandet ger resultat. Åt det ena eller andra hållet.Huvudsaken är ju att han hittas.


söndag, 24 augusti 2008   

DD Västerbottensmästare

Var till Nydala på leonbergerträff idag. Härligt väder och många lejon = en hög mysfaktor!

Vi hade en liten skojtävling där årets "Västerbottensmästare" skulle utses. Sen gick vi en promenad utmed sjön till en grillplats där vi fikade och hundarna fick leka och bada.

Läs gärna mer om dagen på Västerbottens lokalsida: http://www.hundia.net/vasterbotten/

Tack Anna för en jättetrevlig dag... och för dina fina ord om mig och DD!!!
Så gulligt skrivet :-)))


Lena



KOMMENTARER

Anne:
Grattis till vinsterna. Att vara västebottensmästare låter fint.


söndag, 17 augusti 2008   

Jaktprov/vattenprov


Himmel å pannkaka vilken spännande härlig dag vi har haft idag. Vi har nämligen varit på jaktprov (grundprov) ute vid SSRK:s stuga i Kälen hela långa dagen.

På jaktprovet var det 8 hundar anmälda. Tre cockrar, en jaktcocker, två welsh och två springer spaniel. Endast två hundar blev godkända (en cocker och jaktcockern). De som inte klarade det idag missade på grund av de "gick ur hand", knallapporterade, apporterade inte, käkade blåbär istället för att söka fågel :-)

Sen var det en hund som gjorde vattenprov samt två som gjorde enkelt vatten också. Det enkla vattenprovet var i mina ögon just precis "enkelt". Vattenprovet däremot var betydligt kivigare. Där kastades fågeln cirka 40 meter ut i vattnet efter att skottet avlossats. Dessutom hamnade fågeln skymd bakom bakom udden på en liten ö ute i vattnet. Det gällde alltså verkligen för hundarna att söka. Det gjorde det inte lättare precis att vattnet var fullt av näckrosor. Så synen var inte mycket till hjälp. Det gällde verkligen att använda näsan. Tyvärr klarade inte hunden som gjorde provet uppgiften idag. Så domaren Elsebeth fick skicka sin egen hund Essie istället - en svart liten jaktcocker. Då hade fågel flutit iväg nästan till andra sidan av sjön. Snacka om vilken uppvisning vi då fick vara med om. Jag fick nästan ståpäls på armarna och tårar i ögonen. Så imponerad blev jag av Elsebeths och Essies imponerande samarbete som gjorde att Essie lyckades hitta fågeln och apporterade in den till sin med all rätt stolta matte.

Jag säger bara... WAOW!!!

Vattenprov i Kälen

Essie

Essie

Essie

Man inser efter en sån här dag att det minsann inte är helt enkelt även om man har en jakthund som man tidigare trodde gjorde allt på instinkt :-o

Vansinnigt spännande är det i alla fall. Men just nu tvivlar jag starkt på min och Tinas förmåga. Undrar just om det här är något vi kommer att klara av. Vi kanske nöjer oss med att sitta och pussas i soffan om kvällarna i stället :-)

Nåja, vi får väl se tiden an. Vi har ju förhoppningsvis många år framför oss tillsammans.

Jag kunde tyvärr inte ta några foton under själva jaktproven eftersom vi som åskådare fick hålla oss ganska långt bakom hund och förare för att inte störa - men från vattnet fick jag några bilder i alla fall. De finns här »



KOMMENTARER

Anne:
Imponerande! Det krävs nog mycket övning förstår jag nu.


onsdag, 6 augusti 2008   

Kram

Bamsekram till

Maria & Donald
Benita & Kent
Jenny penny
Per & Marlene med familj




Gissa om jag längtar efter vintern och snön nu ;-)


KOMMENTARER

Maria:
Härliga bilder på första sidan. MvH Maria


onsdag, 30 juli 2008   

Min underbara duktiga lilla cocker

Ååå vad hon är härlig min söta lilla FinaTina. Helt otroligt hur duktig hon är redan, bara 8 månader gammal.

Hon tycket det är jättekul att söka och apportera dummyn, fågelvingen och kaninskinnet. Och numera kommer hon nästan alltid tillbaka till mig med sakerna. Det gjorde hon inte från början, då ville hon gärna sticka iväg och gömma sina skatter för sig själv.

Själva avlämnandet bryr vi oss inte så mycket om just nu. Huvudsaken är ju att hon kommer till mig med "bytet". Sen tränar vi apportering hemma i köket i lugn och ro istället. Och även det går jättebra. Hon vet nu att apport betyder att jag vill att hon ska ta apporten i munnen och hålla den kvar där tills jag säger annat.

ÅÅåå vad det är roligt att träna hund när dom är så duktiga :-)))

Tina apporterar fågelvinge
Tina kommer med fågelvingen efter ett suveränt uppletande

Tina apporterar and
Tina apporterar leksaksanden

Söta Tina
Och söt är hon också...

Tina och DD
... och poserar så duktigt med idol DD

tisdag, 29 juli 2008   

... å ännu mera bad


I dag tog vi en promenad bort till Nydala som omväxling istället för att fara ut till Hissjön.

Vi har ett favoritställe där det är perfekt för hundarna att bada. Och om man bara går dit i tid på morgonen/fm så brukar den platsen alltid vara ledig och fri från folk också.

Plötsligt när jag räknar in hundarna har jag tre rödbruna och två svarta hundar omkring mig. Hmmm..... med mig hade jag ju bara tre rödbruna och EN svart?

Men jag kunde ganska snabbt identifiera inkräktaren. Det var grannhunden Vilda - Tinas lekkompis som bor mitt emot oss. Ok, då är väl matte i närheten någonstans tänkte jag. Och kommer hon inte får jag väl ta Vilda med mig hem sen. Men efter en stund dök en orolig matte upp tillsammans med "lillebrorsan" Simson. Vilda hade fått vittring på oss och stuckit iväg som skjuten ur en kanon med nosen i backen - blind och döv för mattes rop.

Jaja.... som belöning ( :-o ) fick alla småhundarna en jätteskojig dag med MASSOR av bus och lek.

Tina, Simson och Vilda
Buskompisarna Tina (8 månader), Simson (typ 3-4 månader) och Vilad (ca 1 1/1 år)

Simson
Supersöta Simson

Tina och Simson
Tina och Simson

Tina och Vilda
Tina och Vilda

lördag, 26 juli 2008  &nnbsp;

Lata bad-dagar


sola
Ja, så här ser dagarna ut för oss så här i semestertider (se bilderna nedan).

Vi bara latar oss och tar varje dag som den kommer. Sååå skönt - även om det varit i varmaste laget sista veckan - och kanske att vi börjar vara lite less på allt sol och badande. I alla fall jag. Jag tror inte att hundarna någonsin kan ledsna på få fara och bada och leka. Dom ÄLSKAR det verkligen allihop.

Men jag, jag längtar efter att det ska bli lite svalare. Och solen MÅSTE väl ändå inte skina VARJE dag??

Tina, DD, Panta och Perla
Tina, DD, Panta och Perla i Hissjön

simmande lejon
Simmande lejon

Perla
Galenpannan Perla

Tina
Tina är som en liten vessla i vattnet och är superduktig på att simma och apportera.

DD
DD

Panta
Lycklig Panta. Det här är höjden av lycka för henne (näst kaninerna på 4H-gården förstås).

Alla på stranden

fredag, 25 juli 2008   

Lejonträff i Hissjön

Det är soligt och varmt som attan idag (typ +28 grader), så jag och Carina (med Winnie) bestämde oss för att fara ut till Rönnbäckslägret (Hissjön) för att bada. Vi for dit ganska tidigt på förmiddagen - och när vi anlände var det några tjejer där med sina hästar och badade. Men hästarna och hundarna kom bra överens så det blev inga problem. Dom red dessutom iväg ganska snart så vi blev helt ensamna där och hundarna kunde busa och leka i vattnet precis som dom ville.

Och sen - lite senare anslöt Sandra med lilla söta Myran. Vilket Tina tyckte var jättekul eftersom hon då fick en lekkompis i sin egen storlek. Ja, vi andra tyckte så klart också det var jättekul att dom kom så vi fick träffa det nya lilla charmtrollet. Det är allt något visst med leonbergervalpar :-)

Ännu lite senare kom även Per och Marlene med Perla dit.

Vi hade en helt underbar dag med massor av bad och fika. Och sen ännu mera bad och ännu mera fika.. och sen....

ja, ni förstår :-)

Inte förrän sent på eftermiddagen for jag hem igen med fyra trötta, men lyckliga, hundar i bilen. Ja, det blev fyra eftersom Perla löper igen, så hon fick följa med hem till oss för några veckors semester.

En riktig leonbergerträff blev det alltså. Riktigt roligt. Nästan som förr i tiden då vi ofta träffades i Rönnbäckslägret och tränade med våra lejon. Nu för tiden är det inget större intresse för vattenträning här uppe. Tyvärr. Till och med vattentävlingarna som skulle ha varit förra helgen blev inställda pga för få anmälda tydligen. Det var enda tävlingstillfället för oss här i norr. Alltså blir det inget tävlande för mej och DD i år. Men, men... skit samma. Vi tycker ju att det roligaste är att träna och ha roligt i vattnet. Tävlandet kan vi vara utan.

Nu ska jag se om jag kan få liv i de trötta tjejerna för en liten kvällspromenad...

Myran
Underbara söta Myran (11 veckor gammal)

Carina och Winnie
Carina och Winnie njuter av en simtur i det svalkande vattnet

Winnie och Myran
Winnie och Myran spanar

Myran, Tina mfl
Myran som alltså bara är 11 veckor gammal är redan större än Tina.
Men de två kom bra överens och busade och hade jättekul ihop.


Sandra, Myran, Tina, DD och Carina
Sandra, Myran, Tina, DD och Carina

Myran
En blivande livräddare måntro??



KOMMENTARER

Pirre:
Nämen guu så söt. Leonbergervalpen alltså.. =)


söndag, 13 juli 2008   

Rhapsody in Rock

Rhapsody in RockI år var Brukshundklubben på Ön skådeplatsen för Robert Wells Rhapsody in Rock. Det är första gången någonsin som ett så stort arrangemang hålls på Ön - och just då på brukshundklubbens område. Rhapsody in Rock med sina 107 personer är en av de större grejerna som rullar på vägarna i sommar. Scenområdet var placerat ute på våra lydnadsplaner där det fanns möjlighet att sitta på första parkett eller om man hellre ville det, på egen medtagen stol eller picknick filt (själva scenen var 27 meter bred och 15 meter djup).

Vi var 83 personer från UBHK som var med och jobbade som funktionärer och drog in välbehövliga slantar till klubben. Dessutom fick vi så klart fritt inträde till konserten samt en extra fribiljett att ge bort till någon vän.

Jag och Anne fick en jättebra uppgift. Vi skulle stå i entren och biljettkontrollen. Vi jobbade 16:00 till 20:00 (konserten började 19:00) och sen var vi lediga och kunde alltså sitta ner och njuta av skådespelet tillsammans med Bosse och Per & Marlene (fast vi stannade ändå kvar en stund efteråt och hjälpte till att städa och plocka skräp). Björn, som inte hade någon lust att följa med, var hemma och tog hand om hand om hundarna. Tusen tack för det Björn - det var guld värt!!!

Det var som sagt ett otroligt häftigt arrangemang och det var jättekul att få vara med som funktionär och sedan att få se skådespelet... och vi Lindgrenska linslusar höll oss väl framme och fastnade på bild både på VK och VF :-O

Foto: Agne Hörnestig/VF
(Läs även i VF 2008-07-12)

Foto: Jenni Sandström Lindberg/VK


Fullt ös

Per och Marlene

Per, Bosse och Anne (Marlene har gömt sig bakom Bosse)



KOMMENTARER

Marie:
Tror det var dig jag såg på bild i VK men är inte säker. Hoppas det var bra.


söndag, 6 juli 2008&nnbsp;  

Attackerad av mördargetingar...

Idag var det härligt sommarväder enligt min syn att se på saken. Det vill säga... ganska svalt och mulet men uppehåll. Dessutom, som bonus, var det ganska blåsigt = inga mygg.
Perfekt för en långtur ut i skogen med andra ord. Så vi for till Grössjön naturreservat som ligger typ 5-10 minuters bilfärd hemifrån. Där kan man gå Grössjön runt. En jättefin promenad på cirka 4,5 km där man passerar både fåglesjö, fina hjortronmyrar och gammelskog.

Det finns nästan ingenting som jag tycker så mycket om som att vandra omkring i skogen sådär. Och hundarna tycker så klart det är härligt dom också. Så vi njöt till fullo av vår mysiga dag... och vi närmade oss slutet av promenaden då jag stannade till vid en informationsskylt för att kolla vart vi kunde gå en extrasväng eftersom det var så skönt och jag inte ville att promenaden skulle ta slut.

Då hände det!!!
Helt plötsligt - helt utan förvarning - kände jag en enorm smärta i ansiktet och på halsen...

...en hel flock med jordgetingar (eller vad det nu var) gick till gemensam attack mot mig!!!

Jag blev helt chockad och slog vilt omkring mig samtidigt som jag drog jackan över huvudet och rusade därifrån. Tack och lov följde dom inte efter... och tack och lov hade hundarna stått en bit ifrån mig, så ingen av dom blev stungna.

Men det blev jag. Stungen alltså. En 6-7 stick i ansikte och på halsen hann jag få. Och ja, det gör ont som f-n att bli stucken av arga jordgetingar...

Som sagt blev jag rätt chockad. Kände panik för att jag skulle få en allergisk reaktion där ute i skogen. Så jag satte fart utefter stigen och tänkte att vi måste ta oss till bilen fortast möjligt. Det gjorde fruktansvärt ont i ansiktet och på halsen där jag blivit stungen. Men efter ett tag när jag lugnat ner mig och jag märkte att jag var ganska så ok ändå så kunde jag sakta ner på farten och vi gick i normalt tempo resten av vägen tills vi kom till bilen. Men lite nervös var jag fortfarande, så någon extrasväng var det inte tal om längre. Nej, nu ville jag hem fortast möjligt för säkerhets skull.

Urschiamej. Det var en upplevelse jag inte vill vara med om igen. Och aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att det gjorde så där jävla ont att bli stungen.

Nu, cirka 6 timmar efteråt, svider det och gör ont fortfarande - men svullnaden har börjat gå ner redan - så jag kommer nog att överleva :-)

Spångar runt Grössjön
Man passerar rätt många myrar på vägen - men det är spångar utlagda överallt så man behöver inte riskera att bli våt om tårna

Tina i full karriär
Hejhopp matte... här kommer jag...

Hjortron
Hjortronen är på G...

Lingon
... och lingonen står i full blom.

Tina å DD

Panta, DD och Tina
Nästan framme vid bilen - och matte har överlevt mördargetingarna... och har lugnat ner sig så pass att hon kan fota igen :-)


KOMMENTARER

Kristina:
Usch vilekn upplevelse, tur att du inte fick någon reaktion på det.
Tack för besöket i gästboken och kram till dej med, det kan du behöva efter den upplevelsen=))
------------
Svar: Tack... och grattis än en gång till VWW-08


Elisabeth:
Fy så otäckt. Har varit med om nåt liknande när Rasmus var liten han fick ca 30 stick o fick en ordentlig reaktion så vi fick åka akut till sjukhus. Sen dess har jag fobi mot getingar. Tur att det gick bra med er alla.
------------
Svar: Oh, stackars Rasmus. Det måste ha gjort rejält ont :-(


Pirre:
Oj, vilken tur att det gick väl.. Det lät itn ealltför roligt, jag hade nog haft panik jag också..


Pirre:
Glömde..

Hjortron, nu blev jag avis. Det finns inget godare än HJORTRON!!
------------
Svar: Det ska jag komma ihåg den dan när du kommer upp och håller rallylydnadskurs/tävling ;-)


Anne:
Tur att det gick bra, mitt i all panik och smärta. Hoppas det har gått över nu.


Jenny:
Det finns ALLTID mygg i Norrland, bara en liten parantes...


Eva:
Hjälp! så otäkt. Tur att det gick bra för dig.


torsdag, 3 juli 2008   

Baddag i Hissjön


Idag var det plus 26-27 grader och sol från en klarblå himmel. Läge för att fara till Rönnbäckslägret för att bada alltså.

Hade vaknat före fem på morgonen... och vid den tiden kan man ju inte ge sig iväg - så det blev till att vänta och vänta och vänta tills klockan blev lite mer "mänsklig". Men vid nio-tiden for vi iväg. Hade även tagit med lite blod och en klöv för att lägga ett litet spår åt Tina. Vi är ju på Björkstadens Hundklubb varje onsdagkväll och spårar - men hon har så himla svårt att koncentrera sig på spåret där, så jag tänkte jag skulle testa i en lite lugnare miljö om det skulle gå bättre då. Och det gjorde det. Lite bättre i alla fall. Även om hon fortfarande var MKT okoncentrerad så var det ändå betydligt bättre än vad det har varit på onsdagskvällarna. Funderar på att låta det bero någon månad eller så så att hon får "mogna till sig". Herregud - hon är ju bara sju månader. Vi har ju all tid i världen. Varför stressa?

I alla fall så fick vi sen en uuunderbar dag där vid Hissjön. Det fläktade på ganska bra så det blev inte så himla varmt. Och till och med matte fick på sig våtdräkt och flytväst och gick ner i vattnet. Tina simmade omkring som en liten bisamråtta - särskilt om matte också var i vattnet. Panta var galen som vanligt och apporterade saker ute i vattnet gång på gång på gång... hon ledsnar verkligen aldrig på den leken - vilket ju är superbra eftersom det då är så lätt att "sim-motionera" henne.
Den som inte riktigt var på G var DD. Hon ville inte alls gå i djupare än till magen. Jag fick riktigt kommendera henne att simma ut och hämta dummyn för att få henne att doppa sig. Misstänker att det beror på att hon är skendräktig. Hoppas det går över snart - annars är det nog lönlöst att anmäla oss till någon vattentävling i sommar.

Själv var jag alltså i vattnet för första gången i år. Men min fobi för vatten sitter i trots alla års badande och träning med hundarna. Kunde bara inte förmå mig till att släppa kontakten med botten. Vågar alltså inte simma ut i sjön - TROTS att jag har våtdräkt och flytväst på mig. Suck vilken mes jag är :-(

Vid ett-tiden var vi tvugna att fara hem igen eftersom Panta hade en tid för massage hos Lena på Lätta Tassar på eftermiddagen. Ville ju att hon skulle bli hyfsat torr innan vi skulle dit.

I morgon tror jag det blir en tur till Nydalasjön... för vädret verkar ska hålla i sig även i morgon.

DD

Tina

Panta

måndag, 30 juni 2008   

Rallylydnad

Bilder »

Å vilken härlig helg vi har haft. Vi har som sagt varit på Rallylydnadskurs på HUNDraelvan i Åsmon, Näsåker (utanför Sollefteå). Och det var precis så skoj som jag anade att det skulle vara. Det tyckte både jag och DD. Det blev så att jag bara tränade med DD eftersom jag snabbt insåg att Tina var för ung och oerfaren för att kunna tillgodogöra sig en sådan här kurs. Men för hennes del innebar ändå helgen superbra träning i och med att hon inte kunde hänga mig i hälarna och vara i centrum hela tiden. Nej, hon fick vackert finna sig i att bara sitta lugnt och fint tillsammans med Panta och se på när jag tränade med DD. Som sagt... otroligt nyttigt för den lilla damen.

Instruktör för rallylydnadskursen var Lena Brav (från Skåne) som var jättetrevlig och duktig - inte bara i rallylydnad utan mycket kompetent i hund rent generellt. Sen var vi en ganska liten grupp på sex "elever" - alla jättetrevliga och goa människor.
Och glada :-))))

Vi började på fredag eftermiddag med teori och sen gick vi ut för att testa "torrgå" en rallylydnadsbana. Sen fick vi gå banan två och två där den ena då fick spela hund och den andra var föraren :-)
Ha ha ha.... tårarna sprutade ur ögonen... och vissa tjöt av skratt och vek sig dubbelt av kramp i magen :-)

Sen avslutade vi kvällen med gemensam middag och myspys och fler glada skratt. HUNDraelvan har även vandrarhemsstandard så alla vi elever bodde där. Mysigt och bra. (Kan absolut rekommendera stället för den som är intresserad av att åka iväg på hundkurs.) InstruktörLena och hennes man Tommy samt deras två härliga rottisar Arrak och Funny bodde i medhavd husvagn. Å så då mysiga Åsa Tova Bergh själv - "föreståndare" för hela härligheten med Göran och rottisarna Basse och Nova som bor typ 5-10 meter från HUNDraelva-byggnaden. (PS. Åsa har också skrivit flera mycket bra hundböcker som jag starkt rekommenderar för er som inte redan "upptäckt" dom »» )

Lördagen varvades sedan med praktik och teori. Varm som attan var det - men vi kämpade på bra ute på träningsplanen ändå. Vi fick själva bygga upp banan först och sen fick vi göra banvandring och torrgå banan om och om igen innan vi fick börja gå med hundarna också. Himlars så skoj det var. Den som inte var på banan och fick tips och råd av Lena fick träna själv vid sidan om. Då passade jag på att även träna lite sök och apportering å sånt med Tina så att hon också fick lite aktivering.
Dagen tog slut alldelens för fort och avslutades med ännu en trevlig gemensam middag och kväll.

På söndag skulle vi tävla :-o

Allt genomfördes precis som det hade varit "på riktigt". Lena hade byggt en bana åt oss. Vi lottade startordningen och fick sen göra banvandring och memorera hur vi skulle gå osv.

Man startar med 100 poäng och för varje miss man gör så får man minuspoäng. Minuspoäng får man bland annat när hunden inte utför momentet, om man har för kort koppel, drar i kopplet eller har fel position osv.

"Ekipaget rör sig aktivt utan att stressa, med hunden under kontroll på förarens vänstra sida. Känslan domaren och publiken ska få är att ekipaget jobbar som ett team både vid stationerna och under transportsträckorna. En perfekt fotposition är inte nödvändig i Rallylydnad. De hårda regler som gäller vid traditionella lydnadstävlingar gäller inte här. Efter domarens startkommando följer ekipaget banan självständigt i skyltarnas nummerordning.

Föraren får kommunicera med hunden hur mycket han/hon vill utan att förlora poäng. Att prata, berömma, uppmuntra, klappa i händer, klappa på benet eller kommunicera på annat sätt är alltså tillåtet, dock får inget godis förekomma. Att kommendera flera gånger och använda sig av dubbelkommandon, t ex både verbalt och med hjälp av handtecken är tillåtet. Korrigeringar, svordomar och bannor av alla dess slag leder till poängavdrag.

Rallylydnadens vision handlar om att ha roligt tillsammans med sin hund."



Vi var ju alla på väldigt olika nivåer - så att tävla så här dagen efter att för första gången kommit i kontakt med Rallylydnaden kan ju te sig lite orättvist. Jag till exempel hade ju jättestor fördel av att ha tränat freestyle med DD. Men tävlingen var ju bara på skoj... för att vi skulle få känna på hur det går till "på riktigt".

I alla fall så slutade jag och DD på 88 poäng (70 poäng är godkänt resultat) - vilket vi är mer än nöjd med även det var en ovanligt snäller domare.

Men rallylydnad är definitivt något jag vill fortsätta med. Det är 1000 gånger roligare än den vanliga stela lydnaden. Det tråkiga är ju bara att sporten är så ny fortfarande och här i norr finns ju ingen aktivitet över huvud taget. Varken träningsmöjligheter, kurser eller tävlingar.

Vi får väl skriva ut skyltarna själv och försöka träna efter bästa förmåga ute på gräsmattan... och sen hoppas på att sporten hittar hit upp så småningom i alla fall.

Bilder från helgen finns utlagda här »

Stor tack till ALLA för en jättetrevlig helg!!!




KOMMENTARER

Pirre:
haha, ja visst är det kul! Har precis blivit klar rallylydnadsinstruktör och ska börja ha kurser. Hoppas fler upptäcker hur kul det är...=)
------------
Svar: Du får väl se till att ta dig hit upp och hålla kurs för våra lejon någon gång dårå. Men du kan väl se till att utbilda dig till domare först åxå - så vi kan ha en tävling samtidigt ;-)


torsdag, 26 juni 2008   

Semester på G


Oj, nu är det visst redan dax för semester. Hur har det gått till? Det var ju jul bara för ett par veckor sedan... eller nåt sånt.

I alla fall så jobbar jag sista dagen i morgon - men jag kommer att "smita" redan vid lunchtid eftersom vi ska iväg på en Rallylydnadskurs i helgen som börjar klockan 17:00 i morgon. Det är HUNDraelvan i Åsmon, Näsåker (utanför Sollefteå) som arrangerar. Det verkar vara ett helmysigt ställe - så vi kommer säkert att få en jättetrevlig helg.

Det är DD som ska få komma i första hand denna gång hade jag tänkt. Men lite ska jag väl varva med Tina också - så hon får nåt att göra också... och självklart måste gamla Panta få lite uppgifter hon också så hon inte känner sig utanför.

Annars har Panta det ganska besvärligt nu med sin spondylosrygg och sina artrostår. Speciellt tassen som hon amputerat bort en tå på har hon väldigt ont i. Hon försöker att stödja så lite som möjligt på den tassen vilket innebär att hon blir väldigt snedbelastad och att hon är totalt utan muskler i det benet.

Jag har nu börjat gå på massage hos Lena (Lätta Tassar) med henne plus att jag har beställt Back on track* täcke samt Back on track sockar åt henne.

Och nu under sommaren/semestern ska jag fara och simma med dom så mycket som möjligt. Det är nog väldigt bra för Panta (jättesynd att vi inte har något hundsim här i Umeå där man kunde få simträna sina hundar året om).

Det är så ledsamt som sagt att hon ska ha så ont och besvärligt - annars är hon ju så pigg och glad. Vill hänga med på allt som vi gör och busar och leker med STORT tålamod med Tina. Hoppas verkligen att åtgärderna kommer att underlätta för henne. Vill ju så gärna att hon ska få hänga med ett bra tag till utan att hon ska behöva lida.


Men som sagt... nu börjar jag min semester i morgon - och då drar jag från stan. Sen kommer jag att vara mer eller mindre (mest mer) otillgänglig och borta mesta delen av juli månad.

Bara så ni vet ;-)

Inte lönt att försöka med några dumheter ;-)


Till sist bara en mysig bild från jaktkursen som vi var på. Tycker den är så härlig så jag kan bara inte låta bli att lägga ut den här i bloggen :-)

Spaniels i ryggläge
Foto: Maria Sandberg





* Back on Track är namnet på unika textilprodukter, som utvecklats ur kombinationen av gammal kinesisk erfarenhet och moderna vetenskapliga rön tillsammans med goda kunskaper inom textilframställning. Resultatet är ett tyg av polyester/polypropylen med insmält keramikpulver. Keramiken reflekterar kroppsvärme i form av infraröd strålning.

Infrarött ljus har dokumenterad smärtlindrande effekt, värmen lindrar inflammation, minskar spänningar i musklerna och ökar blodcirkulationen. Spända muskler slappnar av och läkningsprocesser i muskler och leder kan påskyndas.



KOMMENTARER

Eva:
Hoppas det ordnar sig för Panta gumman. Trevlig semester på er alla fyra!


Anne:
Trevlig semester! och hoppas rallylydnadskursen blir bra.


söndag, 15 juni 2008   

Looooovely puppy


I helgen har Vännäs-utställningen gått av stapeln.
I går, då leonbergern dömdes, jobbade jag som ringsekreterare i schnauzer-, dvärgschnauzer-ringen där domare Jens Myrman dömde. Alltså missade jag leonbergerbedömningen helt och hållet. Men det var ändå bara 11 lejon anmälda - så det var väl inte hela världen att jag inte fick se dom.

Sen idag ställde jag Tina som nu hunnit bli 6 1/2 månad gammal. Och hon skötte sig riktigt hyfsat. Liite hopp och skutt var det väl i ringen - men inte värre än att domaren, Mrs Jean Lanning från England, ändå kunde se hur underbara fina rörelser hon har.

Så hon fick sitt hp och blev BIR-valp. Konkurrensen var visserligen inte särskilt hård? ja, för att vara exakt var det ingen konkurrens alls eftersom hon var enda valpen :-)

Men det var kul ändå. Domaren hade ju inte behövt ge henne hp om hon inte gillat henne. Och gillade henne det gjorde hon verkligen. Looovely puppy upprepade hon gång på gång :-)

Tina fick följande kritik:

"Lovely quality. Good head and eye. Excellent mover for age. Has time to grow a little more length of leg to balance."

I stora ringen sen skötte hon sig utmärkt. Inget hopp och skuttande - utan hon rörde sig jättefint, så jag är så glad och nöjd med henne även fast vi blev avtackade och utan placering.

Stort tack till Tinas "fanclub" Marlene och Benita som höll oss sällskap och "servade" oss hela dagen. Ni är bara bäst, tjejer ;-)



KOMMENTARER

Pirre:
Grattis!! Är det första BIR rosetten på väggen hemma nu månne?
------------
Svar: Ja, det är Tinas första rosett - men på väggen hamnar den inte. Har för länge sedan ledsnat på alla rosetter som bara samlar damm. Så numera hamnar dom i bästa fall i någon låda (och vissa går direkt i soporna :-)


åsa hemberg:
Grattis till den lilla sötisens Bir valp ,men när kommer det tassa lejonvalpar i huset igen??
------------
Svar: Jadu det vete sjutton. Som det känns nu kommer även nästa valp att bli en cocker.


åsa igen :
Nu är det bara jag igen, jag hittade den häftiga länken på din sida ang italienska vattenhundar,kan jag lägga till den i mina länkar ?är du duktig på italienska ??behöver hjälp med lite översättning!! :-)
------------
Svar: Javisst kan du lägga den länken i din egen länklista. Men tyvärr kan jag inte hjälpa dig med italienskan - där går jag bet :-)


susanne y:
Åh grattis här också =)! Va skoj! Hon är ju söt som sockervadd den lilla vännen.


måndag, 9 juni 2008   

Vem drog ur proppen?


Vem drog ur proppen?
Vem drog ur proppen?

Var till stugan i Båtvik (Byske) i helgen (jag, Anne, Bosse, Björn, mamma och tjejerna) - och aldrig tidigare har vi väl varit med om maken till lite vatten i havet. Byborna talade om att det inte hade varit så lågt vatten sedan 1971. Det är ju inte så vackert som det brukar vara när det är så där lite vatten - men lite kul var det ju när man nästan kunde ta långpromenader ut på sanddynorna.

Första dagen när vi kom och var där ute och promenerade så vadade vi genom vattenpölarna - och just innan sista sandbanken var det ett "djupdike" där jag och stortjejerna bottnade utan problem - men inte lilla Tina. För att kunna följa oss var hon tvungen att simma... vilket hon gjorde utan att tveka. Hon simmade så lugnt och fint. Så då var den tröskeln avklarad också. Min lilla tjej KAN simma :-)

Sen blev det lite sämre väder resterande dagar så det var inte läge till fler simturer den här gången. Men att rejsa genom vattenpölarna ett antal gånger per dag kunde en viss liten svartspräcklig madam inte låta bli att göra. Hon hade verkligen superkul.

Första kvällen var alla tre tjejerna så trötta efter en hel dags spännande äventyr att dom inte ens orkade busa när favvolektanten Marlene och favvolekfarbrorn Per kom förbi och hälsade på. Att Tina var trött var ju inte konstigt med alla nya intryck för henne. Men det har nog aldrig tidigare i historien hänt att DD legat pall och sovit när Per och Marlene varit på besök :-O
Men det var jättekul att ni kom förbi Per och Marlene - det får ni gärna göra om fler gånger. Men ta med er era vildbasar nästa gång!

Promenad på sandbankarna

Promenad på sandbankarna

Promenad på sandbankarna

Panta och Tina busar
Panta och Tina busar
Tina busar med Panta (som vanligt)

Tina, Panta och DD i Båtvik



KOMMENTARER

Pirre:
Vilka härliga bilder, vilka sanddyner..! Och Tina gör sig riktigt bra med två Leonbergertanter.. =)


onsdag, 4 juni 2008   

Utställningsträning


Springerklubben och Goldenklubben har några år kört utställningsträning tillsammans och i år inbjöd dom även andra spaniel- och retrieverklubbar att vara med.

Det nappade jag naturligtvis genast på eftersom Tina behöver all den ringträning hon kan få. Hon är som en hoppeskuttjerka och tycker allt är så skitkul att det är omöjligt att stå still. Och att trava fint runt i ringen när där finns en massa skojiga kompisar är ju helt omöjligt för en liten gladfis som det spritter i benen på :-)

Uj uj uj... hur ska det gå när jag ska ställa henne i valpklass i Vännäs nästa helg :-)

Nåja. Efter någon timmes träning så klarade hon faktiskt att springa ett helt varv med tassarna i backen hela tiden. Så om jag bara far till Vännäs i god tid så kanske hon hinner lugna ner sig så pass att vi kan visa upp hennes fina rörelser för domaren.

Det var i alla fall en jättefin kväll. Anne var med och tog hand om Panta och DD. Och efteråt hade vi picknick i gröngräset (vi var på Noliafältet) samtidigt som dom gjorde en ballonguppstigning precis framför oss. Mysigt.



KOMMENTARER

Lena och Aragon:
Sånt här skulle jag behövt gå.. vet inte nått.. så funderar snart på ställa i Umeå


söndag, 1 juni 2008   

Uppvisning i Döbelnspark


I dag var det "Doggy Day" i Döbelnsparken nere på stan. En massa aktiviteter (agility, freestyle, fårvallning mm) arrangerat av Doggy och Sveriges Hundungdom. Och eftersom det var härligt väder och vi inte hade nåt annat för oss, så for vi dit. Det var hyfsat mycket folk och dom delade ut Doggy-godis och praktiska vattenflaskor till hundarna. Fåren som border collien vallade var mycket intressanta att titta på tyckte både Panta och Tina. DD brydde sig inte särskilt.

Bäst som vi satt där och myste i skuggan och pratade med Eolias kompis - RiesenAnsie - som Panta just hade försökt skrämma, kom det fram några tjejer och frågade om jag kunde tänka mig vara med på Freestyleuppvisningen som skulle gå av stapeln om några minuter...
Dom hade problem eftersom den ena tjejen som skulle varit med på uppvisningen inte hade kunnat komma. Så Irene (som var instruktör på Freestylekursen jag gick med DD) hade skvallrat för dom att jag var där... och att jag höll på med freestyle. Hrmf....

Och snäll som man är kunde jag ju inte säga nej när dom stod där och såg så bedjande ut. Så... det var bara att borsta av värsta dammet ur DDs päls - lämna över kopplet med Tina till Ansies matte - och hoppa upp på scenen med DD. Hastigt och lustigt stod vi alltså där på en scen till allmän beskådan och höll freestyleuppvisning :-o

Det var ju inget avancerat så klart. Ingenting till musik eller så. Vi skulle bara visa upp några av rörelserna som ingår i nybörjarklassen - och det är ju inga som helst problem för DD som bara tycker det är superroligt. Så jag tror inte vi gjorde bort oss allt för mycket :-)



KOMMENTARER

åsa hemberg :
HEj lena! va kul med freestyle uppvisning ,du är med på det mesta du ! då ska du få visa upp massa finesser nästa gång vi ses !!


Anneli:
Trevlig sommar, Lena och de dina!
Anneli


lördag, 31 maj 2008   

Årets första bad


Ok, jag ska väl erkänna att det inte bara är bedrövligt med sommar.

Den har väl sina ljusglimtar den också. Till exempel att man kan fara iväg och bada med hundarna. Det är faktiskt ganska så mysigt och något jag försöker göra så ofta jag kan. Det värmer så i mitt gamla hjärta att se deras gläde och lycka när dom får bada och simma och leka i vattnet.

Och idag var det dax för premiärturen för året till vårt favoritställe Rönnbäckslägret. Dit brukar det bli mååååånga resor varje sommar. Ett underbart ställe med en liten sandstrand där man oftat får vara helt för sig själv. Ibland kommer det andra hundägare dit för att bada med sina hundar och någon gång då och då kommer det tjejer på sina hästar som de rider ner i vattnet med. Det kan också hända att det kommer dit någon barnfamilj - men alla är alltid så positiva och glada och det har aldrig hänt att någon blivit sur över att man är där och badar med hundarna. Och inte ligger det långt bort heller.

Ett riktigt paradis med andra ord.

För Tina var det ju inte bara premiär för Rönnbäckslägret. Nej för henne var det ju bad-premiär över huvud taget.... och OJ vad hon tyckte det var roligt. Hon sprang och skuttade i vattnet så det stod härliga till :-)

Hon simmade dock inte den här gången - men det var inte långt ifrån, så nästa gång kanske hon vågar sig ut på djupt vatten hon också (å då kanske jag vågar mig i vattnet jag också - MED våtdräkt på såklart).

Härliga Rönnbäckslägret
Härliga Rönnbäckslägret

Panta
Ååå vad Panta njöt av att få simma

Tina på väg att hämta dummyn
Tina med dummyn
Tina gar dummyn ända upp på land
Å så duktig hon är min lilla apportör!

54
54b
Yiihaa!!

Vackra Panta
Min vackra fina Panta

Goa DD
Min allra goaste DD

Söta Tina
Å min sötaste lilla skruttunge

66c
Även Tina blev lite lugn till sist och kunde sitta ner två sekunder och njuta av att bara titta ut över vattnet


********************

Å så måste jag få skicka några tankar och ett stort LYCKA TILL till min systerson Axel och hans flickvän Kim som precis givit sig av på sitt långa äventyr ut i världen (efter att ha varit i Norge och jobbat ihop pengar till resan sedan september förra året). Tretton veckor ska dom vara borta innan dom kommer hem igen till hösten för att fortsätta plugga.

Just nu har dom landat i Malaysia »
Vilket äventyr!

onsdag, 28 maj 2008   

Viltspår

I dag var det premiär för Björkstadens hundklubbs viltspårskvällar. Äntligen. Det var supermycket folk och hundar där - och jag hade nästan glömt hur trevlig och roligt vi brukar ha på dessa viltspårskvällar (hela förra sommaren hade jag ju problem med mina fötter så jag var inte dit något då). Inte bara att det är jätteskoj att spåra med hundarna - utan även allt runt omkring. Det är alltid så trevlig stämmning där på Björkstaden. När man har lagt sina spår så grillar man och fikar och umgås i vänta på att det ska bli dax att gå spåren. Och hundarna får var med och de flesta går lösa - utan att det någonsin blir några problem eller tjafs. Och alla är hjärtligt välkomna dit. Nya blir väl omhändertagna och ingen behöver känna sig utanför. Mycket trevlig klubb som sagt!!!

Jag la ett spår åt DD som hon till sist fixade efter en del strul i början. Och så la jag ett litet kort testspår åt Tina. Men hon var ganska så distraherad av alla hundar som var där som hon hörde hela tiden - fast hon lyckades ändå hitta klöven till slut. Åt Panta vågade jag inte lägga nåt eftersom hon har så ont i sina artros-tår just nu.

söndag, 25 maj 2008   

Jaktkurs


I helgen har jag och Tina varit på jaktkurs. Inte för att jag har tänkt börja jaga med henne så klart - men för att jag skulle få en bättre inblick i hur man tränar en cocker och hur det är tänkt att dom ska arbeta.

Vi som drillades av instruktör Hans Sundberg från HS Dog Training Center var fyra jaktcockrar (Helena & Hugo, Bettan & Lasse, Anki & Malte och Lars & Gizmo), en springer (Josefin & Ellie), en welsh (Lise-Lotte & Tyra), min cocker Tina samt tre deltagare utan hund. Vi höll till strax utanför Hörnefors.

Vi har haft dummyträning, olika former av apporteringsinlärning, stadga (lek, lydnad, tvång), skott, sökträning, sökarbete/sökteknik, mönster, viljan att leka mm, mm.

Ja, jag har verkligen lärt mig supermycket under helgen - och det har varit jätte, jätteroligt. Tina har också haft kul. För henne innebar ju träningen mest bara lek med att få jaga fågelvingar, döda kråkor och kaninskinn :-)

Vädret var också perfekt med växlande sol och inte allt för många grader på termometern. På lördan var Panta och DD också med. Men på söndan fick dom vara på kollo hos Elisabeth och Bianca istället så att jag bättre kunde koncentrera mig på Tina och hennes träning.

En underbar helg med andra ord - och som avslutning fick Tina en fågelvinge och ett kaninskinn av Hasse så att vi kan fortsätta träningen hemmavid.

Alla bilder från helgen finns här »

Kunskapstörstande elever
Kunskapstörstande elever

Vart är pippin???
Vart är pippin???

40
Hugo var en jätteduktig kille sin unga ålder till trots (endast 1 1/2 år gammal)

80
Hasse förklarar hur vi ska lägga upp träningen för Tina

Tina bekantar sig med fågelvingen
Mmmm... spännande. Tina bekantar sig med fågelvingen....

Tina jagar fågelvingen
Sen går det i en virvlande dans där på tuvorna...

Tina jagar över tuvorna
Än går det hit....

Tina jagar över tuvorna
... och än går det dit.

Tina fångar vingen
Men HA!!! Där fick jag den till sist.

Tina och Hugo leker
Tina och Hugo passar på att leka en sväng under en paus

Tina och Katarina
Och som vanligt charmade Tina sin omgivning :-)

Tina
Ååååå matte vilken underbart rolig helg det här har varit. Det gör vi väl om i morgon igen?




KOMMENTARER

Anne:
Det ser ut som alla har jättekul!


söndag, 18 maj 2008   

Bianca... å sen Harry.

Viilken skön och trevlig söndag vi har haft idag.

Vi började med att fara ut till Elisabeth och Bianca på kolonilotten där vi tog en smaskig snabbfika innan vi tog en härlig skogspromenad med hundarna.

Bianca som fyller 13 år nästa vecka är otroligt pigg och fräsch för sin ålder. Hon ser bra. Hon hör bra. Hon har leklusten kvar. Hon rör sig bättre än Panta (som bara är 8 år gammal). Ja, hon är oförskämt fräsch helt enkelt....

...och hon är mina tjejers absoluta favoritkompis. Så glädjen är stor från både Biancas och mina tjejers sida när dom får träffas.

Bianca 13 år
Bianca 13 år gammal

Bianca och Tina
Bianca och Tina

DD, Panta, Bianca och Tina
Bästisarna DD, Panta, Bianca och Tina

Efter promenaden, på väg till hundaffärn för att inhandla en visselpipa inför nästa helgs övningar, ringer Benita på mobilen för att höra om jag inte ska komma ut till Tavelsjö och hälsa på en sväng. Och det tyckte jag var ett mycket trevlig förslag när jag ändå var ute på utflykt med bilen så där. Så istället för att styra kosan hemåt efter besöket på hundaffärn - styrde vi kosan inåt landet några mil - till Tavelsjö och Kent, Benita och Harry. Där var i princip maten klar när jag kom, så det var bara att sätta sig vid dukat bord med go söndagsmiddag på tallriken. Mums.

Sen tog vi en promenad med hundarna. Stackars Harry fick gå kopplad eftersom han var så förtjust i Tina och hade lite svårt att kontrollera sin stora ystra kropp i sin iver att få leka med henne :-)
Harry är alltså en "liten" blodhundskille på 9 månader. Fortfarande oootroligt valpig och barnslig - vilket gör honom så vaaansinnigt charmig när han är så stor som han är.
Riktigt, riktig cool är han. Coolaste killen i stan... (eller i Tavelsjö åtminstone)... å nästan champinjon redan ;-)

Harry 9 månader
Harry 9 månader

Harry
Stilig cool kille!

Benita, Kent och Harry
Benita, Kent och Harry på promenad


Så... utflykten som jag planerade skulle ta bara ett par timmar där mitt på dagen - blev till en heldag. Men en riktigt trevlig och skön heldag alltså!


lördag, 17 maj 2008   

Handlerträning

Tina på utställningsträning
Hallå där alla busfrön ute i cyberrymden... ni må tro vilken rolig dag jag har haft idag.

Idag var jag och Tina på handler/utställningsträning på Forslunda. Ja, Panta och DD var förstås också med - men dom fick mest ligga i bilen eftersom DD löper.

En trevlig överraskning fick vi på morgonen efter att vi kommit dit när vi såg att även Eva, Frida och Kajo kom. Hade ju ingen aning om att även dom skulle vara med på träningen. Så det var ju verkligen en jättekul överraskning.

Det var MASSOR av hundar av alla de slag och storlekar som skulle vara med. Först var det tänkt att vi skulle vara inne i växthuset - men Carina och Jessica som höll i träningen, insåg snabbt att det var omöjligt att göra något vettigt där inne när det var så många hundar. Så vi delade på oss och halva gruppen gick ut istället. Tack och lov så var det ganska bra väder även om det var ganska så kallt. Men det gick bra så länge bara solen fick vara framme. Men när solen stundvis gick i moln blev det isande kallt. Brrr.... Men hellre att det är lite kyligt - än att det är så där äckligt varmt som det till exempel var förra helgen.

Tina var yngst i klassen - men hon börjar bli riktigt duktig på att stå stilla och fint uppställd på bordet nu. Men det där med att springa runt i ringen är fortfarande allt för roligt för att man ska kunna låta bli att hoppa och studsa. Fast nä, nu var jag kanske lite orättvis. Hon KAN faktiskt skärpa sig emellan åt också - och då springer hon jättejättefint.

Min lilla skruttfia hade i alla fall en superrolig dag. Och som alltid är hon lika glad och sprallig efter fyra timmars aktivitet - som när vi kom.
Och Kajo hon tränades för dagen av hennes lillmatte Frida - och dom var jätteduktiga båda två. Det ska bli kul att se dom två "på riktigt" i ringen senare i sommar.

Efteråt gick vi en promenad, jag och tjejerna. Och som sagt var det kallt som attan ute - men Panta och DD kunde ändå inte låta bli att hoppa ner och simma lite i en bäck som vi passerade. Brrrr..... sa jag och Tina. Galningar!!!

Eva, Frida och Kajo
Frida, Eva och Kajo

Tina och Kajo
Hallå där tant Kajo....

Frida och Kajo
Vilken kontakt. Frida fick Kajo att röra sig jättefint i ringen

Frida ställer Kajo
Frida ställer upp Kajo supersnyggt!

Nike
Kajos kompis foxterriern Nike

31
En "liten" sankt bernhards-"valp" (8 månader) var där också (sitter där i bakgrunden). Han och Tina blev väldigt förtjusta i varandra.

Badning
Panta och DD badar i kylan. Brrrrrr.......

68
Himmel och pannkaka vad ni är tokiga som frivilligt hoppar ner i det där våta...

DD, Panta, Tina
Bye, bye...


KOMMENTARER

Anne:
Låter som en härlig dag! Här är också kallt, rena vinterkänslan. Jag längtar efter sommarvärme.


onsdag, 7 maj 2008   

Spanielträning


Onsdag och dax för spanielträningen uppe vid Carlshemskullarna. Tina var i sitt esse och hade 0 koncentration. Men det kan man väl inte kräva det av en 5 månaders valp heller så klart. Hon är väldigt duktig ändå tycker ju jag. Men det var kul som vanligt på onsdagskvällarna. Och som vanligt var vi kring 9 ekipage - mest welsh och springer.

DDs stora kärlek var också där. Det är en welsh-hane som hon blev helt totalt crazy i från första ögonblick hon såg honom. Hon studsade och pep och kröp och var helt till sig i trasorna. Jag kunde knappt hålla henne.

Det är verkligen lustigt hur dom kan bli så där förtjusta i någon annan hund så där bara direkt. Snacka om kärlek vid första ögonkastet.

I kväll satt hon i bilen när Han kom. Hon började skrika och pipa direkt när hon fick syn på honom - och hade hon kunnat krypa ut genom gallret hade hon gjort det. Men idag fick hon lov att stanna i bilen eftersom hon har börjat löpa. Äntligen! Det är nio månader sen hon löpte sist - och visserligen är det ju hur skönt som helst att slippa det där löpandet - men samtidigt är det ju superskönt att få det bortgjort innan sommaren med alla aktiviteter och badandet. Fast det är klart... även den här månaden är helt fullbokad med aktiviteter som det hade varit skönt att slippa ha med en löptik på. Men det får väl gå det också... det ordnar sig alltid... det brukar det göra.

Charlie
DDs stora kärlek Charlie

Stadgeträning
Stadgeträning
Stadgeträning

Ulrika och Alex
Ulrika och Alex var också med i kväll - så då var vi i alla fall två cockrar.



KOMMENTARER

Marit Anderssen:
Kan jeg få e-post adressen din for å sende brev fra Natal?


tisdag, 6 maj 2008   

Cockerpromenad


I kväll var vi på cockerpromenaden på Bräntberget. Vi träffas där varannan tisdagskväll och går en promenad i skogen med hundarna. Som vanligt var det Hubbe, Lufsen, Troll, Tina, Panta och DD som var där. För varje gång ser man jättestor skillnad på Tina hur hon växer och mognar. Nu hänger hon nästan med dom stora grabbarna. Fast hon springer fortfarande aldrig långt ifrån matte. Hon är VÄLDIGT noga med att hålla kontakt med mig. Det räcker inte med att hon har mig inom synhåll - nej, hon måste hela tiden regelbundet komma fram till mig för att få kontakt - och sen kan hon sticka iväg igen till dom andra. Å detta alltså trots att hon tycker det är sååå kul att leka och springa med kompisarna. Helt suverän liten tjej att hålla kontakt alltså. Hoppas verkligen att det kommer att hålla i sig även när hon blir könsmogen och mer självständig.

söndag, 4 maj 2008   

Lydnadstävling på Ön


Idag var vi på Ön hela dan och tittade på alla duktiga (och mindre duktiga) ekipage som tävlade lydnad. Hela 44 tävlanden hade årets första tävling dragit, så trots att det tävlades på 3 olika plan, så höll det ändå på i cirka 5 timmar.

Men det gjorde inget för det var så himla skönt väder ute (till skillnad från igår då det var +23 grader och på tok för varmt)... å så hade vi ju trevligt sällskap av Gunilla och Puma som tävlade i II:an. Och det gjorde dom med bravur. Puma var jätteduktig och utförde alla moment som hon skulle - men tyvärr var tempot lite långsamt idag - vilket gjorde att det inte riktigt räckte till ett uppflytt. Det saknades några få fjuttiga poäng. MEN... det räckte dock till en plats på pallen ändå. Bra jobbat Gunilla och Puma. Ni är sååå duktiga.

måndag, 28 april 2008   

Årets första dopp

Idag tog tjejerna årets första dopp - i universitetsbäcken. Eller dopp och dopp... det är ju inte så djupt att dom kan doppa sig precis. Men svalka magen kan man ju alltid göra.

Panta tar årets första dopp

DD tar årets första dopp

Men om man är en liten cocker-skruttfia som alltid ska göra som "stortjejerna" gör - kan det hända att man tar sig vatten över huvudet :-o

Tina efter årets ofrivillia första dopp
Ooops.... vissa hade visst inte räknat med att det var så blött... och så djupt.
Hela Tina försvann under vattnet. Men hon kom snabbt upp igen - och undrade förvånat vad sjutton det var som hände?

Blöt Tinis
Blöt skruttfia.

Torr och fin Tina
Torr och fin skruttfia några timmar senare.


KOMMENTARER

Maria:
Härligt det ser ut. själv ska ja i vattnet på söndag med hundarna.. fy säger ja bara =0)
Det syns verkligen vem som är pappa till DD. Hon är jätte fin ==) Hoppas ni har de bra Kram Maria och hundarna


söndag, 27 april 2008   

Trimkurs - del 2

Idag var det dax för del 2 av trimkursen. Det var ännu roligare denna gång eftersom vi nu fick använda klippmaskin och sax (förra gången lärde vi ju oss hur man rycker pälsen).

Men det är svårt. Väldigt svårt.

I min enfald hade jag trott att om jag gick kursen nu - så skulle jag komma ihåg och kunna trimma Tina sen när hon blev stor nog för att trimmas.

Ha ha ha :-)
Vilken optimist man kan vara ibland.

Det ser såååå himla lätt och enkelt ut när Ulla-Stina visar hur man ska göra. Men sen när man står där själv och ska testa - ja, då känner man sig fumlig och man blir osäker på hur mycket man skulle ta just där... och hur långt upp skulle jag klippa med masinen... och hur skulle jag hålla effileringssaxen... och varför blir det så hackigt och fult när jag gör det... och...

Nej, jag får nog erkänna att det inte var så enkelt. Det blir nog till att gå om kursen en gång till sen (förhoppningsvis går den igen till hösten)... å sen blir det till att öva och öva och åter öva.

Men det var en riktigt trevlig dag igen - och den här gången tror jag att jag lyckades lära mig namnen på alla duktiga fina voffs som var där. Det var Freja, Lolita, Tindra, Fritz, Leo, Wilma, Alvin och Tina (å Panta och DD förstås).

Bilder från dagen finns här »

Tina5 månader
Tina 5 månader gammal, uppställd av Maria Palmquist
(tack för hjälpen Maria)

torsdag, 24 april 2008   

5 månader

Tina 5 månader

Helt otroligt! Vart tar tiden vägen? Min lilla skruttfia är redan 5 månader gammal och börjar bli en stor flicka nu.
Å hon blir bara sötare och vackrare för varje dag som går :-)

Barnvagnen är bortställd... och dom flesta sylvassa valptänderna är borta till Pantas stora glädje.
För Panta hon är tålamodet själv hon! Tina kan ligga och tugga och slita och dra i henne i TIMMAR - utan det minsta knot från Pantas sida. Hon bara ligger där och låter henne hållas och "munhuggs" tillbaka lite försiktigt ibland. Hon kan också ligga och tvätta och pussa på Tina precis huuuuur länge som helst. Ofta har dom en sådan gosestund tillsammans på mornarna. Då är Tina så totalt sjöblöt efteråt att man nästan får hämta en handdduk för att torka henne torr. En riktig mamma har Pantisen blivit för lillskruttan.

DD däremot har tagit på sig rollen som coola storesyrran och balla lekkompisen. Och Tina hon tycker att DD är störtläcker och följer i hennes hasor och ska göra precis som DD gör... och DD hon är stolt som en tupp. Hon älskar att få vara i centrum och att få uppmärksamhet och vara den som bestämmer. Så rollen som storasyster passar henne perfekt.

Du å jag DD
Du å jag DD...

Precis som en ansvarsfull storasyster vaktar hon och håller koll på Tina också. Om vi till exempel träffar någon bufflig hane som, enligt DD, är lite för hårdhänt och närgången mot Tina - så bröstar hon upp sig och går morrande emellan och för att mota bort honom.

Däremot bryr hon sig inte när Tina leker med någon av sina "småkompisar". Då ligger hon (och Panta) bara och tittar på och verkar tycka att det är skönt att få lite "avlastning" en stund :-)

Dom är så himla fina alla mina tre tjejer att jag nästan blir rörd till tårar när jag tittar på dom och ser hur fint dom fungerar ihop och hur mycket dom tycker om varandra.

Tänk så oändligt fattigt livet vore utan dom...

Panta, DD och Tina

Panta, DD och Tina

Tjejerna sista snön
Det är i princip snöfritt här nu. Gator och gångvägar är sopade och gräsmattorna har börjat torka upp - ja, dom har till och med börjat grönska på vissa soliga ställen.
Men här och var kan man fortfarande hitta en skitig, grusig snöhög... som tjejerna krampaktigt klamrar sig fast vid.


DD
Coola DD

Tina och Panta

Tina och Panta


Tina 5 månader
Hur söt får man bli? Mitt hjärta smälter som vax... å det vet damen i fråga om :-)

måndag, 14 april 2008   

Trimkurs


I helgen gick första delen av trimkursen jag ska gå av stapeln i Östervik, Bjurholm.

Vi var sju tappra "elever" som försökte lära oss konsten att trimma en cocker under ledning av Ulla-Stina från Usemades kennel.

Tina har ju än så länge inte så mycket päls att trimma - så för min del gällde det att se och lära inför vad som komma skall. Det var flera unghundar där som ännu hade kvar valppälsen vilket ju var jättebra för min del eftersom jag då verkligen fick se och lära hur jag själv ska göra när Tina kommer i det stadiet.
Jag fick dock prova på själv också på Ulla-Stinas "visnings-objekt" som hon hade med sig för att få en känsla för hur det ska gå till att "rycka" pälsen.
Men mest gick jag bara nyfiket runt till alla de andra och studerade (och fotograferade) dem när de jobbade...

Alla foton finns upplagda här »

Jag tycker i alla fall att det var jätterolig kurs... och väldigt gemytligt, mysigt och trevligt när alla stod där och pysslade med sina hundar samtidigt som man småpratade om ditten och datten (mest om hundar förstås :-)

Ser verkligen fram emot fortsättningen av kursen senare i april!

Tina med sina cocker-kompisar
Tina hade jättekul när de andra hundarna fick ta paus och komma ner från sina trimbord och busa av sig en stund.


Kramgoa Tina
Det är inte många som kan låta bli att ta upp min söta, goa Tina i famnen för att få pussa på henne en stund :-)

söndag, 6 april 2008   

Cocker Show


I går var det utställningspremiär för lilla Tina. Det var Västerbottens Cockerklubb som arrangerade inofficiell valputställning och inofficiell cocker show i Vännäs. Domare var Ewa Wikermo, kennel Puttifar.

Det blev en låååååååååååååååång dag!!!

Tre av Upsis valpar var också anmälda - och dom gick naturligtvis nästan först på dagen. Så vi var där strax före klockan 9 på morgonen så att jag skulle få träffa Daisy, Aslan och Karkki. I dag var det Karkki (Unique dogs Golden Toffee) som drog det längsta strået och blev BIR - och dessutom blev han BIG 2:a i gruppfinalen sen. Bra jobbat! Grattis!!

Sen blev det som sagt lång väntan. Jag visste ju utifrån pm:et att cockern skulle gå sist på dagen i ring 1. Men eftersom det bara var 48 hundar före cockern - så tänkte jag väl att det inte att det skulle ta så himla lång tid. Men, men... vad som inte stod i pm:et var att HELA den inofficiella utsällningen skulle göras klart - med BIS-finaler och allt sånt INNAN det ens var dax för cocker showen att börja. Så klockan var ungefär 4 på eftermiddagen när det äntligen var dax för oss att få äntra ringen.

Tina var ju bara så helt suveränt duktig. Trots att vi alltså varit där i över 7 timmar så var hon så pigg och glad och sprallig fortfarande. Visserligen fick hon ligga i buren och vila emellanåt - men ändå. Fyra månader gammal och första gången på utställning hela långa dagen - och ändå så alert. Man hade ju annars kanske kunnat hoppas på att hon skulle vara lite trött och lugn så att hon hade kunnat stå still i ringen :-O
Men, men... hellre en lycklig och sprallig valp som har studsbollar under fötterna - än en tråkig, viljelös valp som står som en staty för att den inte orkar/törs annat.

Vi fick i alla fall jättefin kritik även om jag hade önskat att den vore med detaljerad. Men det är klart - det var ju inte någon utbildad domare som dömde - så då kanske man inte kan räkna med någon detaljerad kritik (även om hon var cocker-uppfödare).

Så här står det i kritiken i alla fall:

"Utmärkt typ. Sött feminint huvud. Väl ansatta öron. Lite kort i halsen. Bra vinklad. Vacker päls och rör sig trevligt. Välvisad."

Det där med "välvisad" vet jag väl inte om jag själv kan hålla med om. Visst - hon rörde sig faktist jättefint i ringen - men när jag skulle ställa upp henne :-D

ha, ha, ha....

där har vi nog en hel del kvar att träna på innan jag kan tro på att ordet "välvisad" i kritiken är allvarligt menad :-)

Hur som helst. Det roligaste var ändå att Tina skötte sig så bra, att hon tyckte det var så roligt... och att hon är min älskade lilla skruttfia "no matter what"

Tina månader


KOMMENTARER

Annika:
Åh hon är ju bedårande söt =)


Pirre:
Verkligen, vilken fin bild!!


Anne:
Vilken söt och duktig tjej du har.
------------
Svar: Ja, å nu är det ju bara några dagar kvar tills du får träffa henne :-)


torsdag, 3 april 2008   

Spanielträning



Varje onsdagkväll träffas ett gäng spanielägare uppe vid Carlshemskullarna och tränar tillsammans. Det är alltså "öppen" spanielträning - ingen kurs eller instruktör - utan alla träninssugna ekipage träffas helt enkelt och tränar ihop och hjälper varandra med inkallning, jaktlydnad eller vardagslydnad, apportering och passivitet m m.

Och i går kväll var jag och Tina där för första gången. Hon är ju över 4 månader - så nu kände jag att jag inte kunde hålla mig därifrån längre - nu är hon stor nog att vara med på ett litet hörn på träningen i alla fall.

Det var 9 hundar på plats i går - dom flesta welshar och springer spaniel... men även ett par settrar hade smugit sig in i spaniel-gänget. Tina var enda cockern.

Det var jättekul, även om det var otroligt blött och geggigt där vi höll till. Jag gjorde väl inte så mycket med Tina så där första gången - bara ett par slalom-kontakt-vändor och en inkallning - sen fick det räcka. Sen var vi bara med och tittade på.

Tina tyckte förstås det var superkul med så många nya skojiga kompisar - och när vi kom hem var hon sååååå trött och slut. Eftersom det är så himlans blött och slaskigt ute just nu så är rutinen varje gång vi kommer in att jag sveper in Tina i en handduk och så sätter jag mig i soffan med henne i famnen och torkar henne torr. I vanliga fall tycker hon det är jättekul och blir jättebusig och sprallig när jag "frotterar" henne på magen - men igår var hon så trött att hon somnade där i min famn - insvept i handdukarna - och sussade så sött i säkert en timme utan att röra en fena. Hon är så söt och go.

Men jag ser verkligen fram emot fler träningskvällar. Det är så mycket nytt att lära när man har en ny ras - och det är jätteroligt, inspirerande och ger mig massor av ny (välbehövlig) energi.


KOMMENTARER

Annika:
Grattis Grattis till den nya härliga cocker inspirationen :-)


tisdag, 1 april 2008   

Ny önskedröm


Får jag presentera vår nya pyttelilla önskedröm.

Tyckte att det inte var mer än rättvist att Tina skulle få ha en kompis i sin egen storlek - och eftersom jag blivit helt cocker-frälst efter att ha fått en sån underbar liten tjej som Tina - så föll valet denna gång på en underbar liten orange roan tik.

Är hon inte söt så säg?

Manaca's Makes Me Smile

Dessutom - om man räknar i antal kilo - så går det ju faktiskt cirka fem cockrar på en leonberger (i Pantas storlek).
(En cocker väger 13-15 kilo - en FjantaPanta väger 70 kilo)

:-D



KOMMENTARER

Pirre:
Va? här sker det saker snabbt minsann..=) Är hon redan hemma? Vad heter hon?


Annika:
Grattis grattis till ännu en cockertjej! Ja visst är dom härliga våra cockrar. Vi har inte ångrat en minut att vi skaffade Ozzy - mer tillgiven ras får man leta efter och en så rolig allround hund. Lycka till med dina nyförvärv.
Annika


Anne:
Ja du är härlig med alla dina hundar. Det slutar väl med fem cockrar eller?
Kul tycker jag.


Ulrika och Vito:
April april! Oss kan du inte lura vart du vill!
------------
Svar: Avslöjad ;-)

Men nog skulle det sitta fint med en liten orange kompis...


pirre:
inte tänkte jag på datum inte.. =) hehe...


Annika:
Nä - blev jag lurad!?!
Och jag som har varit så vaksam hela dagen.. Hi hi.=)


margit:
Mig lurade Du ordentligt, tänkte, hur många skall rymmas i din lägenhet? Men jag längtar att få träffa lilla Tina.


Anne:
Jaja, jag gick på det. Men helt otroligt var det ju inte, om jag känner dig rätt.


måndag, 24 mars 2008   

Härlig påskhelg

Bara några bilder från en underbar påskhelg. Vädret har varit helt fantastiskt bra med strålande sol, snö och massor av minusgrader.

För att inte tala om dom underbara mornarna. Snön som knirrar och knarrar under skorna på grund av kylan (i morse var det -15 grader). Fåglarna som kvittrar i träden. Solen som är på väg upp (trots att klockan bara är sex på morgonen). Lyckliga hundar som rullar runt i snön och en galen valp som skuttar runt. Å sen när man kommer in igen, röd om näsan och med frostnupna kinder, få sätta sig ner med en kopp nybryggt kaffe.

Ahhh :-)

Måtte det dröja innan det blir sommar!!!

FinaTina
Lilla söta skruttungen

Eva och Tina
Sampos matte Eva pussas med Tina

Tina busar med Panta
Kom igen Panta och lek med mig...

Tina busar med DD
Du då DD? Vill du busa?

DD tar Tina
Na na nanana, du kan inte ta mig!

Panta o Tina
Ännu en oemotståndligt söt bild på Panta och Tina :-)

Panta, Tina, DD
Mina underbara tjejer...

Panta, Tina, DD
... en underbart vacker vinterdag.

Tina

Tina



KOMMENTARER

Inger Marie:
Jeg vil også ha en liten hund!! ;) Tina er jo bare sååå søt! :) Selvom DD selvfølgelig er litt søtere... ;)


Anne:
Vilka härliga vinterbilder. Jag hoppas också vintern blir lååång.


torsdag, 20 mars 2008   

Krokus


Krokus


Första krokusen för året tittar upp - trots flera minusgrader ute

2008-03-20

lördag, 15 mars 2008   

Inoff i Nordmaling

I dag for vi på en liten utflykt till Nordmaling och den inofficiella utställningen i ridhuset där. Ställde ingenting själv, utan vara bara där för att miljöträna Tina och för att vara hejaklack åt Maggan, Peter och Isabell som var där med Upsis dotter Daisy som gjorde utställningsdebut.

Tina skötte sig huur bra som helst. Visst var det lite skrämmande först när vi klev in i ridhuset med alla människor, hundar och ljud och allt. Men det dröjde inte länge förräns hon var helt avslappnad och gärna ville springa fram och hälsa på alla hundarna där - oavsett storlek. Hästarna där ute brydde hon sig inte alls om.

Det gick i alla fall jättebra för Daisy (och hon skötte sig också superbra). Efter låååång väntan blev det äntligen leonbergerns tur och Daisy blev BIR-valp. Efter ytterligare väntan då jag hann vara ute på en promenad med alla tjejerna blev det dax för gruppfinal och där placerade sig Daisy som BIG 4:a. Det blev ju en fin debut. Stort grattis!!!

Unique Dogs Merci Gold
Unique Dogs Merci Gold "Daisy"
(efter Lelionaz Mr Oops och Martenlakes Ghost Hypnodisc)

I dag blev även Pantas barnbarn Allan (Gep's Big Bear's Rough Justice) champion på utställningen i Malmö. Grattis Gina! Allan är son till Sjö Björnens Ålliver "Nalle" (som alltså är Pantas son) som jag är väldigt förtjust i - och därför är det så spännande att följa hans avkommor och se vad det blir av dom.

Nalle är också pappa till Cecilias nya valp Lexie - som hon helt nyligen varit till Lilla Äventyrets kennel och hämtat hem. Även det en kull som det ska bli jättespännande att följa. Hade jag inte bestämt mig för en cocker-valp denna gång... så.... :-)

Lilla Äventyrets Cassiopeia
Lilla Äventyrets Cassiopeia "Lexie"
(efter Sjö Björnens Ålliver och Sjö Björnens Diva-Di-Leva)

Lycka till Cecilia med nya skvalpisen.



KOMMENTARER

Margaretha:
Tack för senast, hoppas det går liiite fortare nästa gång.Ha en riktigt bra påsk med massor av godis! /Öregänget


fredag, 14 mars 2008   

Finns det hjärterum så finns det stjärterum



I veckan fick Tina en ny bädd som blev mycket uppskattad och populär. Det tog bara typ fem minuter från att jag packat upp den tills hon låg och snarkade gott i den.
Tinas nya bädd

Men det var inte bara Tina som ville prova den nya bädden. På kvällen hittade jag Panta liggandes i den....
Panta provar Tinas nya bädd

Och medans jag står där och förevigar "lilla" Panta som testar nya bädden så kommer Tina tassande...
- Vad gör du här tant Panta? I min nya fina bädd?
Tina o Panta i bädden

Har du sett på maken matte - Panta har tagit min bädd.
Tina o Panta i bädden

Men jag kanske ryms här jag också...
Tina o Panta i bädden

Jo, det här var ju riktigt mysigt ju...
Tina o Panta i bädden

Tror bestämt jag somnar. Zzzzzzz.....
Tina o Panta i bädden

Tina o Panta i bädden


Fast det där med storlek är något som Panta tydligen har svårt att förstå:

Jag SKA rymmas här i fotöljen. Den ÄR inte för liten för mig.
Åååå så skönt jag ligger här nu :-/
Panta i fotöljen


Ja, ja.. som sagt. Finns det bara hjärterum så finns det också stjärterum :-D



KOMMENTARER

Pirre:
Nämen, det var nog det sötaste jag har set.. =) Jösses.. Och så tassen rint Tina också.. Ååå.. man smälter..


Kristina:
=)) behövs det sägas mer.


Eva:
Oooooooh mysvovvar!!


annelie:
åh vad gulligt...


lördag, 1 mars 2008   

Bättre sent än aldrig

Så fick vi då lite vinter till sist. Under veckan har det snöat så nu har vi mer snö än vi haft på hela vintern. Det är underbart... och bättre sent än aldrig.

Tina tycker också det är jättekul med snön och hon skuttar omkring som en minikänguru och dyker ner med huvudet och kommer frustande upp igen. Och när stortjejerna traskar iväg ut i snön (på dom räcker snön en liten bit upp på benen bara), så ska förstås Tina följa efter - men hon får kämpa hon i den för henne djupa snön. Ett tass-spår efter DD kan bli till värsta djupa gropen för lill-Tina :-)
Men hon kämpar på och tycker det är skita-skoj.

Men växer gör hon så det knakar. Hon åker fortfarande i barnvagnen ibland (men väskan har hon vuxit ur - nu vill hon sitta direkt i vagnen) även om hon vill springa själv mer och mer nu. Hon börjar bli riktigt stabil och har full koll på alla sina fyra ben när hon sätter fart och jagar efter DD som är hennes stora idol... och DD tycker det är sååå coolt att få vara storasyster och de är så himla gulliga ihop när de springer där sida vid sida :-)

Jag har ju börjat jobba igen och Tina följer med mig till jobbet på förmiddagarna (på eftermiddagarna sitter jag hemma och jobbar som vanligt). Det går bara bra och hon är hur snäll och fin som helst på jobbet. Vår IT-hund Burre (bichonen) gillade däremot inte läget. Han vill inte ha med henne att göra och vänder om och springer sin väg när hon kommer. Ja, ja... det lär nog bli annat ljud i källan när hon börjar bli könsmogen skulle jag tro.

Däremot blev Wheaten-Rasse väldigt förtjust i henne. Vi hade fest på jobbet häromkvällen och då hade jag alla mina tjejer med och Pär hade med Rasse. Rasse kunde inte få nog av henne och snosade och luktade och följde henne vart hon än gick. Ja, Tina tyckte nog han var rätt cool kille också. Tycke uppstod. Men när vi skulle försöka fota det fina paret gick det naturligtvis inte.... hrmfff...

Sammanfattningsvis måste jag få säga att jag är sååå lycklig över att jag äntligen kom till skott och skaffade mig en cocker. Hon är så glad, sprallig, rolig, gosig, lätt att ha att göra med...
ja, en helt underbar liten tjej helt enkelt som förgyller vår vardag.


Tina i barnvagnen
Se så stor jag redan hunnit bli...

Tina spanar
Hallå DD, vart tog du vägen? Vänta på mig...

Tina i djupsnön
Fina Tina

Tina o Panta

De andra tjejerna accepterar att Tina tillhör flocken nu.
Här gosar hon med sin stora favorit "tant Panta".


Tina gosar i DDs famn
ja, även DD accepterar att Tina ligger tätt intill och gosar

Fest på jobbet
Fest på jobbet

Tina och Panta på jobbet
Tina och Panta på mitt rum på jobbet

Tina och Rasse
Tina och Rasse på jobbet


KOMMENTARER

Margit:
Oj, vad söt hon är!
Längtar att få se henne "in live" Synd att det är så långt Från Kiruna till Umeå.


Lena SH:
Vicken liten uuursöt liten sak, trots att hon var aaningens felfärgad :-))
Önskar all lycka till med nytillskottet i familjen


söndag, 17 februari 2008   

Årsmöte



Idag har vi varit på Västerbottens Cockerklubbs årsmöte (det var därför vi var och traskade i "era kvarter", Ulrica och Marcus :-)

Det var lite kul att se alla förvånade ansikten när jag dök upp där med Tina i famnen. Jag känner ju dom flesta sen tidigare - men alla ser mig ju bara som "leonberger-lena" och ingenting annat. Ett par av uppfödarna här uppe hade jag dock pratat med i höstas om mina planer - så dom var inte sååå förvånade. I alla fall gick jag dit mest för att höra vad cockerklubben har för aktiviteter och planer för året. Jag är ju helt färsk på rasen och kan ju behöva en hel del råd och stöd av folket här uppe eftersom "min" uppfödare finns så långt borta. Det är inte lätt att lära sig till exempel hur en cockerpäls ska skötas och trimmas. Puh....

Men allt är så kul med en ny ras. Nytt och fräscht och spännande. Ska bli så kul att lära sig allt nytt... och att få börja träna upp en ny liten individ. Jag har redan börjat "klicka in" henne. Och sitt lärde hon sig på ett litet kick. Så hon verkar ha några hjärnceller på plats där uppe i alla fall.

Panta, DD och Tina på prom
Panta, DD och Tina på väg på promenad

Tina 12 veckor:
Tina 12 veckor

Tina 12 veckor

Tina 12 veckor

Tina 12 veckor

Hoppas alla leonbergermänniskor där kan ursäkta mig ... men nu kommer jag säkert att plåga er med massor av bilder på min nya lilla "utböling" här i bloggen - men jag kan bara inte låta blir. Hon är ju bara så SÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖT :-)))))




KOMMENTARER

Kristina:
Vist e hon sööööt, lilla Tina =))


Sanna Johansson:
Åhhh så söt=) Detta var en rolig nyhet jag totalt missat=) Pälsvården är dökul så välkommen in i trimvärlden=)
------------
Svar: Ja, jag älskar ju att hålla på med pälsen på mina lejon. Kammar och borstar och klipper tassar (har nog aldrig någonsin haft en tova på någon av mina hundar) - men att trimma en cockerpäls??? Klarar jag av det??


torsdag, 14 februari 2008   

Promenadproblematiken löst


Idag heter hon Tina :-D

Kan inte förstå att det skulle vara så svårt att hitta ett passande namn åt henne. Oftast kallar jag henne för bara för "Bäbis" - men det kan hon ju inte heta heller. Hon måste ju få ett riktigt namn. Men som sagt... idag är det Tina, Tini, Ina (eller Bäbis :-)))

Idag har vi varit ute på en långpromenad i det strålande vintervädret. Men det var inte så skönt som jag trodde... och som det ser ut på bilderna nedan. Det blåste iskalla nordanvindar som gick genom märg och ben. Brrrr....

Bäbis fick dagen till ära åka vagn. Hittade den på blocket igår och for och köpte den på kvällen. Jag hade först skaffat mig en bärväska - en sån som man kan ha fram på magen - men det fungerade inte alls. Även om hon inte väger särskilt mycket (en sisådär 3-4 kilo bara), så orkade inte min onda nacke och axlar med den tyngden särskilt lång stund. Så den väskan for jag tillbaka till affären med. Men vi måste ju ut på promenader - både jag och stortjejerna - och att lämna Bäbis ensam hemma är ju uteslutet - så en barnvagn var ju det perfekta alternativet. Och det fungerar verkligen superbra. Hon gillade att vara i vagnen redan från första stund. Ibland får hon förstås komma ner och springa lite hon också - men det dröjer bara en liten stund så tycker hon det blir för kallt och då hoppar hon upp mot barnvagnen och vill i igen. Snuttegumman.

Måste passa på att tacka Elisabeth och Bianca varit så gulliga och tagit med stortjejerna ut på en prommis varje dag - men nu klarar vi alltså alla promendarna själva utan problem. Superskönt.

Tina i barnvagn

Tina i barnvagn

Tina i barnvagn

Panta och Tina
Vad är det där för litet kryp matte? Vad ska vi med henne till, undrar Panta

Happy valentine
Fick den här passande fina hälsningen av Marlene idag (tusen tack!!)

Hon och Ronny var och hälsade på häromkvällen för att kika på nykomlingen - och naturligtvis blev dom helt betagna i henne - särskilt Malle.
Konstigt va :-)
Så nu har hon bokat upp sig på en valp.... (hoppas inte Per läser det här (hihihi...))

Tina

Ha en riktigt mysig Alla Hjärtans Dag allihopa (men särskilt riktat till Jenny med stort tack för det goa kortet).

Lena



KOMMENTARER

Elisabeth :
Hur sött var inte det här då:-) Tänk om jag vetat vad du hade för planer jag som kastade flera vagnar på tippen när vi flyttade:-)


Eva:
Lilla Tina åker vagn eller är det Bäbis som kikar fram ;) . Vilken bra idé!, du är ju otroligt påhittig.


Anne:
Otroligt söt! Och fiffigt med barnvagnen! Vi har just kommit hem från Italien och nu längtar jag efter att få åka upp till Umeå och träffa Tina.


tisdag, 12 februari 2008   

Välkommen Penny / eller Tia??

Ja, igår flög jag alltså ner till Stockholm fram och tillbaka och hämtade hem min lilla bäbis Penny (jag är inte helt säker på namnet ännu - men jag tror att det kommer att bli Penny). Uppfödaren var så supergullig att hon kom ut till Arlanda med henne så att min resa totalt bara tog 4 timmar - och jag behövde inte fixa någon hundvakt åt "stortjejerna". Perfekt!! Tusen, tusen tack Monica.

Det har inte blivit många timmars sömn i natt - men inte så mycket på grund av Penny. Nej hon har inte gråtit eller gnällt en endaste gång. Men hon har ett väldigt stort kontaktbehov så hon har legat lindad runt min hals eller på mitt ansikte i princip hela natten. Gullungen :-)

Men dessutom har DD varit dålig i magen i natt. Typiskt va? Hon brukar ju sällan eller aldrig vara dålig. Men nu minsann. Tror jag har varit ute 3 eller 4 gånger med henne under natten. Hon är lite mer nyfiken på Penny idag i alla fall. Inte lika sur som igår. Hon hämtade bollen och kom och ville vara med lite när jag lekte med Penny i sängen på morgonkvisten. Så det dröjer nog inte förräns dom blir riktiga kompisar dom två.

Men ögonen mina känns liiite grusiga idag.
Vi får väl se om jag orkar hålla dom öppna tillräckligt för att gå och ut ta några foton senare idag....

********************
2008-02-12 klockan 19:55

Nja, jag vet inte - hon kanske inte är någon Penny ändå. Det kanske blir Tia istället. Monica kallade henne för Tina... så det är ju vad jag har kallat henne ända sen jag fick besked om att jag skulle få ta henne... men Tia känns ju lite roligare än Tina... hmmmm... jag får nog sova på saken ytterligare någon natt. Men just nu känns Tia riktigt bra att säga när hon ligger där på min mage och tittar på mig med sina stora mörka vackra ögon.

Ok, det kanske är dax för en ordentligare presentation av henne. Som jag misstänkte så orkade jag inte fota nåt idag (förutom några misslyckade inomhusbilder som inte är särskilt mycket att visa upp) - så jag tar ett som jag tog i Stockholm i går istället.

Så får jag lov att presentera min nya bäbis:

Manacas's Nice As Nine Pence, född 2007-11-24
efter Manaca's Cutting Corners
undan Manaca's Bag of Beans

Manacas's Nice As Nine Pence

Cocker spaniel var ju den första rasen i mitt liv - en svart tik som hette Bess. Hon var född 1962 och vi tog bort henne 1975 då hon fick livmoderinflammation. Hon blev alltså 13 år gammal och hade alltså funnits där i mitt liv i princip under hela min uppväxt.

Sen har jag ju alltid sagt att när jag blir gammal ska jag skaffa en cocker igen. Å ja... det börjar väl bli dax.
Börjar känna mig rätt gammal och utsliten... och just i år passar det ju extra bra att "uppfylla" mitt löfte ;-)


KOMMENTARER

Pirre:
Bebis? Men vad för bebis? Var är alla tusen bilderna vi vill se..?? =)


Kristina:
Kom igen nu, BILDER !!var e dom???=))


Ulrika och Vito:
Grattis till den nya familjemedlemmen! Jag anade att något var på g, det var riktigt spännande att följa utvecklingen. Hoppas man får se den lilla tjejen snart!


Marie:
Gratulerar till nya familjemedlemen. Jag hoppas att du har med henne på jobbet någon dag så att jag får se det lilla underbara "lejon".


Cecilia:
Grattis till nykomlingen! Ser fram emot bilder. Kram!


Annelie:
Grattis till utökningen. Hon är ju helt bedårande söt :)


Margit:
Jättegullig!!!
Mamma


Marie:
Tala om att hon var söt fast det inte var ett "lejon":-). Väntar med att få se henne på jobbet någon dag.
------------
Svar: Jag har semester denna vecka - men sen kommer vi till jobbet - både jag och Tina (som hon heter idag :-)


Eva:
Grattis!
Va kul!


Elisabeth :
Grattis till sötnosen. Men ska jag vara ärlig så blev jag paff när det inte var en leonvalp. Men ursöt är hon:-) Hon kommer bli perfekt att träna free style med. Hon kan ju iallafall springa mellan benen.Vilket inte är det lättaste med dom stora:-)


Margaretha:
Jätte söt. Isabell tycker att hon ska heta Tia. En riktig tia poängare säger hon:). Lycka till!!!


Jenny:
Jahapp så det blev en cocker ändå till slut =) Jättesöt är hon!


måndag, 11 februari 2008   

Today is the day...

Idag är det äntligen Dagen med stort D!

Lyckligt leende


*******************

Ja, då har vi nu äntligen fått hem vår nya lilla bäbis :-)

Hon är så söt, så söt, så söt. Helt otroligt bedårande. Så liten... men oj så naggande go.

Nu har vi legat på en madrass i vardagsrummet och bara gosat i flera timmar. Det här kommer att bli en riktig lite gosegris... det är då ett som är säkert.

Panta och DD är väl inte så där himla förtjust förstås. Dom är ju så klart snälla mot henne - men... ja, dom undrar nog vad i hela fridens dagar matte har släpat hem för något. Men det går nog över. DD kommer nog att tycka det blir jätteroligt med en liten busakompis... bara hon får vänja sig lite vid tanken.

Men jag... ja, vad ska jag säga....

suck... jag tror jag är "in love" :-)))




KOMMENTARER

Kristina:
Va, inga bilder??? E de en lejonbäbis eller??


lördag, 9 februari 2008 nbsp;  

Linslöss i VF

Det var några välkända nunor som prydde Västerbottens Folkblads förstasida igår :-)

Och inte nöjde dom sig med att fylla upp hela förstasidan heller. Nej, ska det vara så ska vara ordentligt tydligen. I princip hela mittuppslaget hade dom tagit i anspråk de "små linslusarna".

Marlene, Fonzie, Norton och Whooper i VF

Läs hela mittuppslags-artikeln här (stor jpg-fil)


Perla som är sur för att inte hon fick vara med på bild i tidningen, låter hälsa att hon minsann inte tänker komma hem nå mer!
- Nä ska de va på de viset så stannar jag här i storstan, säger hon.
- Hrmmmf...

Perla


Pantas päls den bara växer och växer. Snart ser hon ut som mamma Poni gjorde. Ja, faktum är att jag allt oftare får visionen av Poni när jag ser på henne. Mina älskade tjejer... Å vad jag kan sakna Poni ibland - tack och lov att jag har hennes underbara dotter Panta.

Panta


Och här Anne kommer en bild på nysoffan:
Nysoffan


Å när jag ändå är på gång - ett par bilder på mitt nya rum på jobbet:
Mitt rum på jobbet

Mitt rum på jobbet



...å ute är det bra regn och regn... igen....



KOMMENTARER

Pirre:
Vilken bra bild, det ser verkligen betryggande ut. Joodåå.. kanske hon kan hålla hundarna om det inte kommer nåt alltför roligt ivägen.. haha..


söndag, 3 februari 2008   

Äntligen...


en riktig vinterdag!!!

Solen sken från en klarblå himmel. Ett par minusgrader. Vit härlig nyfallen snö.

Kan det bli bättre???

DD, Panta and Perla
DD, Panta och Perla


Perla


Perla




KOMMENTARER

Anne:
Det ser härligt ut. Själv fick jag en fin skidtur. Kommer det bilder på soffan?


Kristina:
Ser underbart ut =)) Lyckliga ni!! Blir "lite" avundsjuk


Elisabeth :
Så härligt hade vi det i morse också. Men det var då det här är det snabba vändningar o mu i kväll är det mesta borta:-(


Margit:
Här har vi så mycket snö som helst.Jobbigt med snöskottning även om traktorn tar det mesta.


lördag, 2 februari 2008   

Kaos, o-oväder och Perleplutt



Den här veckan har jag suttit hemma och jobbat nästan varje dag eftersom det har varit sånt kaos och stök på jobbet att man inte kunnat vara där. Vi har haft lite omorganisation med våra rum samt byte av golvmatta överallt (nästan). Vi blir av med två rum på ena sidan av vår avdelning - men får i gengäld 5 nya rum på andra sidan. Jag flyttar till ett av dom här nya rummen - och det ligger längst bort - precis i anslutning till en ytterdörr som bara vi på IT-avdelningen kommer in/ut genom. Så det blir ju perfekt när jag har med hundarna till jobbet att slippa gå så mycket genom övriga huset och störa. Dessutom är det här nya rummet betydligt större än mitt gamla - så det är ju också ett stort plus med tanke på voffsen. Jag flyttade dit redan förra fredagen, men sen har det som sagt varit så stökigt på jobbet att jag mest bara suttit hemma och jobbat sen dess. Men det lilla jag har varit där så känns det superbra i alla fall. Jag kommer nog att stortrivas i mitt nya rum.

Här hemma har vi också haft lite omorganisation i veckan... i vardagsrummet. Äääääntligen kom min nya soffa som jag beställde i början av december förra året. Så det blev stressigt värre när dom ringde på förmiddagen i torsdags och sa att dom skulle komma med soffan på eftermiddan. Jag var ju tvungen att få ut den gamla äckliga hörnsoffan som jag haft i huur många år som helst - och hinna skura golv och väggar så det blev rent och fint innan den nya kom. Svetten lackade... men jag hann... och fint bidde det. Fast det känns lite ovant förstås att sitta i den. DD har också testat den - men jag tror inte hon gillar den lika bra som den gamla - men vi kanske vänjer oss. Som sagt... snyggt är det i alla fall - och otroligt skönt att bli av med den gamla äckliga.

Sen har vi väntat och längtat efter det utlovade snöovädret som skulle dra fram i veckan. Flera decimeter snö ryktades det om. Men inte kom det nån snö inte :-(
Näää, plusgrader igen... och regn och slask och stövlar på och våta vovvar och blöta handukar hängandes överallt :-(

Vi har Perla här nu också eftersom hon löper (sedan förra lördan) - men hon är en riktig tråkmåns nu för tiden säger DD. Hon får inte igång henne till någon lek hur hon än bär sig åt. Perla kanske tycker det är skönt att vara borta på semester och vill passa på att vila och ta det lugnt? eller har hon gått och blivit tant??

I dag har vi i alla fall varit på en långprommis i I-20 skogen. Svettigt värre. Där hade det kommit liite mer snö - men det var oplogat, blött och tung-gått. Så ett riktigt motionspass blev det. Men tjejerna blev nöjda - till och med DD.

Å swish sa det så var den här veckan också till ända. Men under rådande omständigheter är jag ju bara mer än glad åt att veckorna går fort :-)

Snart.....



KOMMENTARER

Elisabeth :
Så kryptisk du är:-) Jag tror det ska bli en liten valpis i huset jag. Så det så:-))))
------------
Svar: You think???


Anne:
Den som väntar på nåt gott....


söndag, 27 januari 2008   

Fozzie, Ronja och Freja



På förekommen anledning :-o
har jag haft min gamla goa kompis Cecilia i tankarna en del på sistone.

Letade fram ett gammalt fotoalbum och hittade några sköna bilder... som togs för exakt 20 år sedan. Alltså våren 1988!!!

Hjälp vad tiden går.

Men minnerna finns kvar. Oj, så roligt jag hade det i dessa två brudars sällskap - Mia och Cecilia. Man fick skratta så man vek sig dubbel åt tokfiorna. Totalt galna och crazy båda två :-)

Det började med att Fozzie (min första leonberger) förälskade sig i Mias njuffe "Ronja". Ååå så kär han var i henne. Vi började träffas och gå promenader med hundarna... och sen skaffade Mias kompis Cecilia leonberger-skvalpisen "Freja", som Fozzie och Ronja tog sig an som sin egen lilla bäbis. Det blev många, långa och trevlig promenader genom åren... innan båda två tyvärr flyttade från stan :-(

Ronja

Mia, Freja, Fozzie, Ronja

Ronja, Freja, Fozzie
Ronja, Freja och Fozzie

Fozzie och Ronja

Cecilia med Freja och Fozzie

Bästisarna bus

Saknar er tjejer :-)
Å saknar våra härliga voffs....


Lena


KOMMENTARER

Elisabeth :
Tack för dom uppmuntrande orden det behövs verkligen just nu


torsdag, 24 januari 2008   

Oh, what a beautiful mornin',

Oh, what a beautiful day,
I got a beautiful feelin'
Ev'rything's goin' my way.
Oh, what a beautiful day.


... fast utomhus är det så här idag snowstorm



KOMMENTARER

Elisabeth :
Låter ju helt underbart det, o nyfiken blir man;-)
Kommer du nåt till Köping i år?
------------
Svar: Nope - det ser inte ut att bli nåt Köping för mig i år ;-)


Kristina:
Hi hi varför skulle ni hade annorlunda än vi andra =))
------------
Svar: Hrmfffff.....


Pirre:
Det låter ju som du har mycket roligare än vad jag har (kräksjuka hundar) nu får du väl berätta, det låter ju inte som om det är nåt mer än soligt och fint väder... =)
------------
Svar: Hi hi hi.....


måndag, 21 januari 2008   

OMG :-)




I SOOOO want to play in snow like that!


torsdag, 10 januari 2008   

Solstorm

I dag var Anne och jag på bio och såg "Solstorm", en film efter Åsa Larssons bok med samma namn. Åsa Larsson är från Kiruna och filmen är inspelad där uppe.

Å är man då född och uppvuxen i Kiruna så som vi är - så är det så klart ett "måste" att gå och se filmen :-)

Det var en rad stjärnskådespelare med, Mikael Persbrandt, Izabella Scorupco, Susanne Reuter m fl.
Och bilderna av ett vintrigt Kiruna är ju faktiskt helt sjukt vackert. Norrskenet sprakar över vindpinade vidder, stadens ljus glittrar svagt i den vilda naturens världsomslutande mörker. Ååååå vilka fina vyer det var!!! Man blev ju bara såååå sjuk av längtan efter riktig vinter.

Böckerna tycker jag är jättebra (Åsa har skrivit tre böcker som alla utspelar sig i Kiruna med omnejd) - men en film efter bok blir ju aldrig riktigt samma sak.
Men den var helt klart sevärd ändå! Rekommenderas till den som inte redan sett den... och till den som gillar snö och vita vidder :-)


Solstorm
I hjärtat av Kirunas andlöst vackra vinterlandskap mördas frikyrkopastorn Viktor Strandgård. Han ligger på rygg i Kraftkälla Kyrka och ser norrskenet genom de enorma takfönstren medan hans liv tynar bort. Rebecka Martinsson, en ung ensamstående advokat i Stockholm, får ett telefonsamtal från sin barndomsvän Sanna. Hon har just funnit sin bror brutalt ritualmördad i kyrkan och vädjar om Rebeckas hjälp. Motvilligt återvänder Rebecka till sin barndomsstad och sina traumatiska minnen av suggestiv åtrå och beundran för frikyrkans karismatiska ledare som hon med stor möda gjort sig fri ifrån. Rebecka dyker djupare in i mordmysteriet och det leder henne mot en blodig upplösning. Skuld och hot faller tunga över Kiruna i takt med snön och mörkret.

söndag, 6 januari 2008   

I20-promenad

I dag var vi på en härligt skön promenad i I20-skogen tillsammans med Carina, Whinnie och ett par blivande (kanske) leonbergerägare.

Trevligt med lite sällskap och "prat" - och hundarna tyckte också det var skoj även om de nu för tiden inte busar så mycket med varandra längre.

Vi får väl se till så att det inte dröjer lika länge igen innan vi gör om det. Eller hur Carina?

tisdag, 1 januari 2008   

Goodbye 2007


KristallkulanÄntligen ett nytt år!! 2007 har varit ett riktigt j-la skitår så nu hoppas jag på ett nytt och bättre 2008.
Och tittar jag ner i kristallkulan, som visserligen är ganska grumlig, men måntro skönjer jag inte nåt nytt och spännande där i dimman??

Ja, ja... vi får väl se vad framtiden kan ha i sitt sköte åt oss :-)

Otroligt skönt är det också att nyårsaftonen är avklarad för den här gången. Årets mest ångestladdade dag. Huga.
DD bryr sig inte ett dugg om smällarna och raketerna. Men Panta tycker inte att det är roligt. Hon vill inte gå ut när det smäller. Men inomhus går det tack och lov riktigt bra. Där känner hon sig trygg och bryr sig inte särskilt om att det smäller utomhus. Fast just vid tolvslaget när det är som värst tycker hon inte att det är så där jättekul precis. Men i går så la vi oss på sängen allihop och firade in det nya året med en burk frolicar och aktiveringsövningar. Och det är inte värre för Panta än att hon kan lyssna på vad jag säger och ivrigt vänta på sina frolic-belöningar. Rena paradiset tycker förstås DD som inte verkar höra att fönstrena håller på att explodera av allt smällande.

Sen somnade Panta och jag så sött med våra huvuden på samma kudde.

Men nog är det helt obegripligt att det är tillåtet med detta smällande av dessa raketer inom ett bostadsområde. Till och med jag blir ju rädd när väggarna skakar och man bara sitter och väntar att en raket ska komma inflygande genom fönsterrutan. Helt otroligt!
Men som sagt... tack och lov att det är över för den här gången.

Så... Gott Nytt År på er alla därute - och tusen tack för alla vackra julkort och nyårskort som jag har fått. Det uppskattas naturligtvis jättemycket även om jag i år inte har orkat lägga ut allt på en julkorts-sida.

Happy New Year!

Kram på er


KOMMENTARER

Annelie:
Håller med dig till fullo. Trots att vi bor på landet slipper vi inte ifrån detta elände. Varje år tänker jag att jag borde prata med mina grannar om detta, men givetvis gör jag inte det. Istället håller vi oss hemma med en rädd Eolia. Aslan brydde sig inte, men kunde inte förstå varför Eolia inte ville gå ut och leka som vanligt.
Gott Nytt År på er!


Anne:
Man borde försöka påverka politekerna så dom förbjuder detta vansinne med raketer!! Här var det helt hysteriskt mycket i år. Och det smäller fortfarande på kvällarna. God fortsättning!




© Lena Lindgren lena@lelionaz.com